"Att döma ut blandrashundar som sämre individer känns inte okej"

Av Hege

TILLIT. Helena berättar att det tog lite tid innan Monty litade på henne. Han har ju tidigare blivit sviken av någon.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Montys matte, Helena, reagerar på svenska kennelklubbens uttalande i lokaltidningen

Spelar det någon roll om hunden är renrasig eller ej? Svaret är nej, om du frågar Helena Bergström från Vallentuna. Själv har hon räddat en liten hemlös hund från Irland.

När Vallentuna Nya skrev om att många skaffar hund i coronatider uttalade sig Svenska kennelklubben i tidningen om att det är bättre med renrasiga hundar än blandraser. Det fick vallentunabon Helena Bergström att reagera. Hon har själv blandrashund – och vi får hälsa på hos henne och hunden Monty som kommer från Irland.
– Alla skaffar hund av olika anledningar, vissa vill tävla, jaga, ställa ut, andra bara ha en kompis att ha roligt med. Att generellt döma ut blandrashundar som sämre individer känns inte okej, vi är många i Sverige som har en blandrashund. Vi måste kunna respektera varandras val och glädjas åt våra fantastiska hundar oavsett ras.
Under intervjun springer lilla Monty runt och hamnar till sist i skuggan under bordet.
– Vad menar kennelklubben att vi ska göra med alla blandrashundar? Avliva dem? Avliva honom? Frågar sig Helena och pekar på Monty.

Nej, fler borde hjälpa hemlösa hundar i stället, menar hon.
– Vi borde värna om seriösa organisationer som hjälper djur, de gör någonting bra.

Irland och i Rumänien är två av de länder där det finns många hemlösa hundar.
– På Irland sätts de i dog pounds, och om ingen hämtat dem efter fem dagar avlivas de.

Den organisation som Helena fått sin hund ifrån är Hundar utan hem, som främst adopterar hundar från Irland. Men det finns hundar även i Sverige som behöver omplaceras av olika anledningar.
– Då kan man vända sig bland annat till Hundstallet, säger Helena.

Ropade upp hundens namn
Hon har alltid velat ha hund. När yngsta dottern skaffade hund tog det inte lång tid förrän Helena fick ta över den.
– Vi blev med hund – och det var helt fantastiskt. Det var en amstaff/staffordshire och vi fick gå många kurser då vi inte hade någon erfarenhet av att ha hund innan. Det var väldigt nyttigt och lärorikt.

När den hunden gått bort skulle inte Helena ha hund. Men så en kväll gick hon in på Hundar utan hems hemsida – och där fanns Monty.

Allt Hundar utan hem visste om hunden var att han lämnats av en man till ett räddningscenter för hundar efter att ha sprungit ensam i ett bostadsområde en längre tid. Åldern beräknades till fyra-fem månader.
Det Helena visste var att Monty var hunden för henne. Men det var inte bara att skicka ett mejl och få hem hunden.
– Man får skicka en intresseanmälan. Sedan blir det intervju och hembesök av Hundar utan hems representant.
Det är inte heller gratis.
– Jag betalade 6 500 kronor för Monty och då var han kastrerad, vaccinerad, chipmärkt, hade pass och var kontrollerad av veterinär.

Till sist var det dags att hämta Monty. Det var runt 15 familjer som åkte till Älvsjö dit hundtransporten från Irland kom.
– Det var så häftigt, de ropade upp hundens namn och sedan var han hos oss. Han var så glad, slickade oss i ansiktet, det är en lång resa.
Monty har nu varit hos familjen Bergström i ett år.
– Det har tagit tid att få honom att lita på mig. Man måste ge det tid, de har ju blivit svikna av någon. Men nu viftar han på svansen och älskar att leka.

Ibland ger sig Helena på att läsa om hur de hemlösa hundarna kan ha det.
– Men det är så hemskt att det knappt går att läsa, man blir så illa berörd.

På senare tid har hon dock läst en solskenshistoria på sociala medier. Det var en hund i Rumänien som bundits fast i en plastpåse så att hon inte skulle kunna röra sig. Några dagar efter det att hon räddades kom tre små valpar.
– I dag är både mamman och valparna i Sverige, det är så fint.