Bingo drar fullt hus på Träffpunkten

Bingo drar fullt hus på Träffpunkten

Gemenskapen viktigare än vinstchansen

Det är nästan fullsatt på Träffpunkten, och alla sitter beredda med bingobrickorna.

Utroparen Inger Eklundh kollar att alla har fått fram pennor innan hon drar den första kulan. Nummer sju. Några får kryssa på en gång, medan andra redan suckar lite uppgivet.

–Det är faktiskt första gången jag är utropare här, säger Inger. Jag har hjälpt till med bingon här på Träffpunkten länge, men det är lite av en karriärstege med de olika arbetsuppgifterna. Först fick jag sälja brickor, sedan bära ut priser och så småningom började jag kontrollera brickorna när någon fått bingo. Men även om det är första gången jag ropar här på Träffpunkten så har jag gjort det många gånger på Anhörigföreningens bingo. Där jag är med och arrangerar alltihopa.

POPPIS SPEL. Inger Eklundh är en riktig bingoveteran – redan som liten spelade hon hemma hos farmor.
Foto: PETER PALMQUIST

Inger har bingo i blodet – leende säger hon att det började redan när hon var liten.
–Men det var inte i bingohallar eller på automatbingo, utan det var min farmor som hade ett bingospel hemma. Man plockade nummerkulor ur en påse precis som på riktigt. Farmor var galen i bingo!

Vinsterna var för tunga
På Träffpunkten kostar varje omgång tio kronor, och med fyra spel kan man göra av med som mest 40 kronor på en bingodag.
–Det är inte chansen att vinna som är det viktiga, säger en dam i publiken. Man kommer hit för att det är ett trivsamt sätt att umgås.
Helt oviktiga är vinsterna ändå inte. Just nu är det blommor man kan vinna, men man har gjort om prisbordet flera gånger för att alla ska bli nöjda.
– I början tävlade man om matkassar, men det var besvärligt på många sätt. Dels var det för tungt för många att bära hem påsen själv, och dels ville de kanske inte ha det som fanns i just deras kasse. Så när man spelat klart försökte många byta grejer med varandra: ”Vad får jag för en burk ananas? Någon som behöver kaffe?” Det var i och för sig ett trevligt och socialt extrapyssel, men det var ju alltid någon som satt där med svarte Petter på slutet och inte kunde bli av med det de inte ville ha. Det är någon här som säger att hon har mer kaffefilter än hon någonsin kommer göra av med, och själv har jag pappersservetter för all framtid.

Ingen försöker fuska
Man har också ändrat hela vinstsystemet för att det ska kännas mer rättvist.
–Förut fick den som fick en rad välja pris först, sedan den som fick två rader och till sist fick den som hade full bricka ta det som blivit över. Det tyckte många var fel eftersom det är svårast att få brickan och den borde ge det största priset. Så nu får man välja ur olika prisklasser, och de allra finaste växterna går till brickan.

Förr när det var vanligt med bingohallar och stora kontantvinster förekom det ofta fusk. Men så har det aldrig varit på Träffpunkten.
–Nej, här kan man inte fuska. Vi kollar alla nummer, och vem skulle riskera att skämma ut sig för blommor hur fina de än är? Det händer att någon hört fel på en siffra, men då märker vi det och fortsätter bara spela.

Kvinnan som nyss sagt att vinsterna inte är det viktiga blir först med en rad och väljer glädjestrålande ut en blomma.
–Det är alltid roligt att vinna! Första gången de körde bingo här var det bara sex personer som spelade så då vann ju alla. Nu är det ju många fler här, men det är fortfarande rätt stor chans att vinna ändå. Den här kommer bli bra i fönstret nu när julstjärnorna dött.

Peter Palmquist

Nyfiken Vallentunaentusiast som är lyckligast när han får berätta om vanliga människors liv. Har bott större delen av livet i Vallentuna, älskar djur (särskilt katter och skator), loppisar och är en internationellt erkänd ABBA-expert.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *