NYHETER 2020-04-29 KL. 12:20

"Det blir bara ett tack och hej efter 12 års skolgång"

Av Ehsan



NO GO ZONE. Eleverna Paa Pholkla och Erik Andersson utanför skolan som det var tänkt att de skulle gå på fram till sommaren.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Två elever på det tredje gymnasieåret funderar på avslutningen

Sedan gymnasiet stängde har eleverna ställt om till en annan verklighet och ett annat arbetssätt där all undervisning har skett på distans.

En verklighet alla blivande studenter har fått förhålla sig till i ett läsår som kommer att ske utan det ordinarie studentutsprånget.

Runt om i landet ska gymnasieelever i årskurs 3 ta studenten om drygt en månads tid.
Det blir dock utan det traditionella firandet där man springer ut till ett folkhav av nära och kära med studentmössorna på.

Vi träffar eleverna Paa Pholkla och Erik Andersson som berättar om den digitala undervisningen som har varit och sina känslor inför de avslutande skolveckorna.

En gång i livet
–Man bygger upp väldigt mycket förväntningar inför studenten, för det händer bara en gång i livet. Man har beställt mössa och haft klänningen klar, man har pratat om att vara med på ett flak och ha en champagnefrukost med vänner.


igcaption>Foto: ROFFE ANDERSSON

–Nu kanske det bara blir ett tack och hej efter 12 års skolgång och det känns lite hopplöst, säger eleven Paa Pholkla.

Paa går det samhällsvetenskapliga programmet. Hon har precis som skolkamraten Erik Andersson, som går bygg- och anläggningsprogrammet, fått ställa om till att studera i hemmet framför en dator de sista veckorna inför studenten. Båda berättar om att det med större frihet blir mycket mer egenansvar i hemmet.

–Det blir mer självbestämmande. Till en början var det svårt att sätta upp disciplinen för sig själv för man skulle fortfarande följa ett schema och vara i tid. Men ju längre det har gått har man kunnat fokusera bättre på att jobba för sig själv, säger Paa.

Erik är desto nyare inför undervisningen via den digitala plattformen då han praktiserade på en byggarbetsplats framtill påsklovet. Han berättar att det ibland har varit skönt hemma i det fria istället för att spendera några timmar i ett klassrum, där han har försökt ställa om och vänja sig till den nya undervisningsformen.

–Man har kunnat vakna och gå upp 20 minuter innan den första lektionen och käkat frukost framför skärmen. Även om det är ganska nytt så har ändå själva undervisningen fungerat bra, tycker Erik.

Saknar kompisarna
Men även om den digitala distansundervisningen har fungerat bra för de här eleverna så finns det även utmaningar. Båda reflekterar över vilka svårigheter som kan uppstå för elever som kanske saknar självdisciplinen till att jobba på sina studier helt individuellt och att kontakten blir något annorlunda.

–Jag tror att nackdelen med distansundervisningen är att det ger en möjligheter till att skjuta upp saker när läraren inte riktigt kan hålla koll på en, och skjuter man upp saker så blir det svårare att komma ikapp. Och det kan vara svårt för de som kämpar, för i gymnasiet är mycket på eget ansvar. Lärarna finns ju där, man kan ju chatta, men det är inte riktigt samma sak som när en lärare står bredvid en och verkligen förklarar hur man tänker och gör, för då kan man ha den där diskussionen fram och tillbaka, berättar Paa samtidigt som Erik funderar på om man får den hjälpen man skulle vilja ha.


igcaption>Foto: ROFFE ANDERSSON

Och det är kanske kontakten som saknas allra mest när man befinner sig utanför den sociala arenan som skolan ändå är. Och även om hemmiljön som Erik berättade om kan vara skön så är det inte som på plugget.

–Det blir att man är mycket på samma ställe när man studerar hemma. Man kommer inte ut och rör på sig mycket mindre. Det gör att man sitter hemma och har sina lektioner och när de är slut så är man ju fortfarande i hemmet, så det är inte riktigt samma sak. Det är inte det där samma sociala, tycker Erik.

–Man saknar lärarna och kompisarna. Den dagliga interaktionen med människor gör att man mår bättre mentalt. Och bara att få röra sig till skolan, bara den där resan gör att man vaknar till. Man är med vänner och pratar och delar åsikter med lärare. Det är mer ensamt nu kanske, jag saknar kompisar som man kan bolla idéer med i en skolmiljö, berättar Paa.

Om man bortser från undervisningsreformen och blickar fram mot den kommande studenten så berättar båda eleverna om hur diskussionerna kring ett eventuellt firande har gått till. Båda har haft digitala möten med sina klasser där man har pratat om hur den går att genomföra där det har framförts förslag och idéer på olika lösningar. Paa nämner bland annat en mindre bilparad runt torget, men erkänner att det kan bli svårt att komma fram när man inte får samlas. Olika dagar än 5:e juni, som var det utsatta och tilltänkta datumet för utsprånget, för olika klasser inför mindre samlingar har också nämnts. Erik delar skolkamratens frustration över att man inte vet hur studentfirandet kommer att se ut och berättar om när hans byggkamrater var mer om att sätta upp rampen till utsprånget under hans första läsår på gymnasiet.

–I årskurs ett byggde vi själva rampen som studenterna sprang ut på. Då tänkte man att det skulle vara kul att göra det själv en dag. Man längtade ju lite, så det är ju väldigt tråkigt att man själv inte kommer kunna göra det på riktigt. Det kommer inte direkt kännas som samma sak om man ska ha en avslutning digitalt. Man är inte med sina kompisar, vem vet ens om man är uppklädd? Så jag är väldigt skeptisk, reflekterar Erik.

Både Paa och Erik menar på att det är svårt att planera inför den stundande sommaren men uppmanar alla elever till att bara kämpa på och göra det bästa av situationen. Men även om man tar en dag i taget så blir det ändå en sommar och något ska man hitta på efter det att studentmössorna har åkt på. Och planerna är ändå någorlunda klara.
–Jag ska fortsätta jobba på Ica ett tag, berättar Paa.
–Sommarlov! Utbrister Erik med ett leende.