Av Hege
Det är första gången fembarnsfamiljen familjen Weinreich får se sitt nya hus. Vallentuna Nya tränger sig in bland flyttkartongerna och kollar läget.
Från litet radhus i Akalla till villa i Kårsta park – det är inga små förändringar som sker för fembarnsfamiljen Weinreich.
Det är inflyttningsdag och flyttlåda efter flyttlåda bärs in i huset i den helt nybyggda ”stadsdelen”. Här finns ett antal nya hus i en före detta svampskog, som nu fylls av sina nya ägare.
– Det var lite pirrigt att komma till huset i dag, vi hade ingen aning om hur det skulle se ut. Vi har bara sett ritningar, säger Åsa Törnefjord Weinreich.
Men som tur är tycker hon att byggarna lyckats bra.
– Det är sju rum på 124 kvadratmeter men de har gjort ett fantastiskt jobb med att få huset att kännas luftigt, säger Åsa.
Att det skulle bli landet var paret, Åsa och hennes make Oskar, överens om.
– Vi var trötta på stan och sugna på landet, och vi ville bo någonstans tryggt.
Men det finns farhågor. Främst handlar det om avståndet.
– Vi har haft 20 minuter till T-centralen med tunnelbana, nu blir det betydligt längre tid på Roslagsbanan, säger Åsa.
Kanske kommer två bilar att behövas, funderar hon, även om det är nära förskola och skola.
Åsa jobbar som sjuksköterska på neonatalen på Danderyd, medan Oskar kommer att ta bilen till sitt jobb i Bromma.
I familjen finns barn i åldrarna åtta, sju, sex och fyra år – och en tiomånaders som sover i sele på mammas mage.
Sjuåriga Didrik ska börja skolan i Kårsta på måndag.
– Det känns lite läskigt. Jag kommer att sakna mina kompisar, säger Didrik.
Men en sak känns desto bättre: Från att ha delat rum med tre syskon får Didrik nu ett alldeles eget rum.
– Där ska jag leka! Och läsa och skriva.
In i det nybyggda huset kommer lokalprofilen Staffan Hassius. Han vill hälsa välkommen – med en kotte.
– Det är en symbol, kotten är fröet till någonting nytt. Och den är magisk, säger Staffan och vänder sig till Didrik.
Staffan var med när det senast byggdes mycket nytt i Kårsta för 30 år sedan.
– Då kom gubbar och hälsade de nyinflyttade välkomna. Nu är jag den gubben, det känns konstigt.