Hur firar man när man är född på skottdagen?

Av Anna Sigrid

Skottår? Jo, det finns massor med långa och krångliga förklaringar till det och solvarv och månvarv och nödlösningen som heter skottdagen för att det hela liksom ska gå ihop. Och så tittar jag i almanackan och finner, skottdagen den 29 februari! Va! Det är ju den 24:e. Googlar jag så finner jag att skottdagen har sedan 1996 firats den 29 februari. Ja, jag är ju snabb på knappen om en säger så. Och är det något som en ska fira?

Men det är något jag har firat kopplat till skottdagen. I min ungdom och på den tiden vi umgicks familjevis med alla dessa kusiner. Jag har massor med kusiner, de flesta äldre än jag och en av dem, Kjelle, föddes den 29 februari 1952. Vi firade honom förstås, och drev med honom när han fyllde ”fem”. Kanske inte så kul för honom, med en uppsjö av leksaksbilar. Men, jag har alltid undrat om en får välja födelsedag. Om nu, låt säga Kjelle, föddes före 12.00 den 29, blir det då födelsedag den 28 februari. Och om en föds mellan 12.01 och 00.00, blir det då 1 mars. Och det leder till en ny googling.

Och så får jag veta, inhämtar kunskap från en gammal Expressenartikel, en ansvarig på Skatteverket svarar precis så fyrkantigt som det låter. ”Det är upp till var och en att välja datum för födelsedagsfirande. Skatteverkets uppgift, bland många andra är att utrusta personer med födelsenummer”! Punkt! Är du född den 29 februari så får du det i ditt födelsenummer. Och så får du fira när du vill. Bussigt!

Jag blir grymt besviken, jag menar, jag förstår, men det är så fantasilöst. För min inre syn vill jag se hur folk, BB-personal till exempel, står med blicken fästad, dels vid den förlösande kvinnan men också på klockan. För att sen när barnet är framfött konstatera att: Japp, det blir födelsekalas i mars. Eller, ännu roligare (i min fantasi) snurran som sätts i spinn och sen, med hårt kramade tummar och spänningen påtagligt runt förlossningsbädden, slutligen hamnar på kalasdags, 1 mars! Lite så där jag tänker att det är på nyårsafton.

Ja, ja! Födelsedagar kan lätt bli traumatiserade. Fråga bara den som fyller år på julafton. Eller alla dessa barn som fyller på sommarlovet, som inte får flaggan på bordet och att klassen sjunger ”Happy Birthday”. Men det finns också det motsatta, de som fyller år på en torsdag, i värsta trista skolterminen, strax innan matteprovet, jag menar, läge för ”Happy Birthday”? Men ändå, ni nu familjer i väntans tider, hur går era tankar? Finns det överhuvudtaget plats för sådana tankar, jag menar det är ju inte ens självklart att det finns plats på BB.