Krönika: Novembergrått, decemberguld och januarigrönt

Av Anna Sigrid

Februari, vilken färg kommer februari att anta? Promenaden i strålande sol, med snattrande änder vid Gustavs udde och flera joggare som spurtar förbi oss längs vattnet, medan vi ömsom tittar ut över det blå och ömsom mot det gröna. Änderna näbbar runt i gräset på jakt efter delikatesser, fåglarna tjattrar i buskaget och det hela är mer vår än vinter! Vi går vidare och i Örtagården sågas det, ljudet skär i luft och brädor. Altan eller odlingslådor? Allt är möjligt denna vårlika januaridag.

Det här är nu inget inlägg i klimatdebatten. Långt innan det ordet ”klimatdebatt” var uppfunnet har vintrar uteblivit och de må vara en sak, men att vintern ska slå till med djävulens kraft i februari, rent av i mars, det är inte rent spel!

Färgerna, var november den solfattigaste månaden sen tidernas begynnelse? Typ, men några damer satt i ladan på Lovisedal och gjorde kransar och förberedde december. Och december kom, glimmande och gnistrande med allt sitt guld som hör advent och julen till. Ljusslingor, ljusstakar och stjärnor i vart och vartannat fönster och kransar på ytterdörrarna. Det är väldigt fint och ser mycket mysigt ut och ju gråare ute, desto mer lyser det. Och januari, som sagt, grönare än någonsin. Mossan i gräsmattan hemma ser behagligt mjuk ut att gå i. Och gräsmattorna vid Gustavs udde, fina och friska, härligt skönt gröna men med risk för att de geggas sönder nu när ingen tjäle finns

Men om nu vindarna vänder och ishavskylan rinner ner över, så önskar jag, förlåt alla barn, att den missar Sverige. Den kan halka ner och kyla ned Ryssland och Sibirien. Där behövs den, kylan alltså och pulkabacken vid Skvadronvägen blir, tja, bara en backe! Ja, jag vet att ni kommer att ha sportlov. Och jag kan bara glädjelöst påminna er om vintern 2006. Precis som nu, men alldeles perfekt lagom till sportlovet kom kylan med snö och jag frös häcken av mig, och tefaten såldes slut i ett huj! Så vi tar en dag i sänder, en färg åt gången. Spekulera går bra. Februarigegga är en tråkig variant av allitteration.

Så i mitt inre pågår kampen! Hjärnan och förnuftet säger pekfingeraktigt: Vintern kan komma! Vintern kan komma! Hjärtat och ögonen skannar av marken på jakt efter annan form av snö, snödroppar! Och förstås, krokus och vintergäck! Gullviverosetterna med sina blekgröna kransar breder ut sig och sprider hopp. Och jag ser topparna! Lökväxter av alla de sorter sticker trotsigt upp ur marken Tänk om det blir gult i februari, tussilagogult!

Förlåt alla barn!