Krönika: Villa - Volvo - Vovve? Jag lever mer Torp - Tupp - Toyota

Av Anna Sigrid

Jaha, då sitter jag här, ofrivilligt isolerad med käppar och katter i hög beredskap. Att röra sig kostar tid och smärta och efter några dagars kryckgång gör sig också träningsvärken från helvetet påmind. Och över alltihopa lyser moder sol, inte sant! som Povel Ramel sjunger.

Och genom skitiga fönster ser jag det livgivande skira som sakta, sakta kommer upp genom lövmassorna i rabatterna. Och jag ser också fienden, maskrosen marscherande, med ilfart försöker tränga undan scilla och gullviva. Jaha, och här sitter jag! Annars tänkte jag att det kunde vara en perfekt verksamhet, ansa trädgård och städa hemmet nu när det är önskvärt att vi ska hålla oss hemma. Vår tågluffning får skjutas upp, konsertbiljetter ersätts med presentkort och, ja, hålla oss hemma, helt enkelt. Och jag hade sett fram emot att få Bällstas finaste trädgård. Som om det vore en tävling?

Men om vi nu bor som vi gör, vi i Bällsta, så ligger social distansering liksom i själva boendeformen oavsett om du är 70+ eller inte. De flesta villaägare har liksom villa-volvo-vovve-liv men vi mer av torp-tupp-toyota, och jordkällare! Det medför vissa plikter alltså, det med jordkällare! Jordkällaren, kallas också hotell Dahlia, en verksamhet som inte hotas av konkurs. En alldeles förträfflig vinterbostad för dahlior. Kostnaden för en inkvartering i hotellet är en knöl! På så sätt utökas vårt dahliabestånd år från år.

Fraktandet av dessa dahlior sker vårligen och höstligen och är förenat med socialt umgänge mellan mig och min bror med hustru (70+) boende på annan ort. På våren erbjuds växtråd, min svägerska har gröna fingrar, och svampplockning på hösten, hon har svampögon också. På så sätt utökas också vårt svampförråd år från år. Förstå, hur ser mänskan ut?

Så likt mysko langare träffas vi på öde bensinmack, bilarna ställs med bakluckor mot varandra, två meters avstånd, lådor med dahlior flyttas från den ena bilen till den andra. Så sitter vi där och umgås, socialt distanserat, med kaffetermosar, bullar från frysen, på respektingivande avstånd. Kvar i frysen ligger den rådjursstek och kantareller som var tänkt till middagen, burken med inkokta päron, tänkt till dessert, står kvar i jordkällaren.

Vovvar då? Så klart jag vill umgås med vovvar. Med fickorna fulla av hundgodis kan jag linka fram till gatan och klappa och gulliga grannars gulliga hundar. Kopplet ger respektavstånd och vi byter några ord om väder och vind. Vädret är det alltid mycket att säga om i april och jag laddar för ogräsrensning, lövräfsning och annat trädgårdspyssel, snart så!