KRÖNIKA 2024-02-08 KL. 08:32

Bakom den polerade fasaden

Av Jessica Jäger

Bakom den polerade fasaden
Jessica Jäger. Foto: Janine Laag

Vi lär oss ingenting av den polerade ytan, åtminstone inte mer än hur man upprätthåller den. Jag är inte här för att möta fasader. Jag vill veta vad som händer där bakom, det som är livet.

Jag hörde företagare diskutera hur de skulle besvara frågan ”Hur går det?” i tider när det faktiskt inte går som önskat. Någon poängterade att frågan inte var ”Går det bra eller dåligt?” utan ”Hur går det?” och att den öppnar för fler svar. Det kan ju gå framåt i ett projekt som fått stå tillbaka tidigare eller så är det en bra tid för personlig utveckling. Politikersvar. Att svara på frågan utan att egentligen besvara den.

Här får man kanske känna in rummet. Om frågan är retoriskt ställd, av en avsändare som egentligen inte vill lyssna på svaret, så finns ju egentligen varken anledning eller utrymme att ge det. Men vad är det för värld vi lever i om vi inte finns där för varandra? Är rädslan för vad vi ska möta bakom fasaden så stor att vi inte vill glänta på dörren, eftersom vi är otränade i att möta det som finns både hos andra och oss själva?

Jag får ofta beröm för mitt mod att visa vem jag verkligen är. Mod handlar om att vara rädd och att göra ändå. Det innebär att mod är subjektivt, eftersom vi människor bär på olika rädslor. Att vara mig själv har jag sällan varit rädd för. Vid millennieskiftet, när de flesta tjejerna gick i högstadiekorridoren i lila byxor i fuskskinn och magtröjor, hade jag byxor i samma material, men olivgröna med cerise brodyr på. Ofta ihop med en kofta jag ärvt av mormor, till mammas förtret. Platåskorna köpte jag aldrig.

När jag förra veckan gick ifrån ett möte träffade jag vd:n för ett större företag på gångvägen. Nu var det jag som fick frågorna ”Hur är det?” och ”Hur går det?”. Skulle jag ge det där politikersvaret nu, som de andra företagarna hade landat i var det bästa: säga att allt är bra och att jag skriver på min nästa bok? Jag svarade att jag var yr och inte hade så många uppdrag just nu, men att jag använder tiden till att skriva nästa bok.

Vi diskuterade öppet och jag fick veta att det större företaget, liksom de företag jag pratat coachning med, inte gör några inköp och satsningar just nu. Det hade jag aldrig fått veta om jag hade sagt ”Bra och själv?” och sedan fortsatt gå. Med öppenhet och utbyte fick min omvärldsbild tydligare konturer.

Jessica Jäger

jessica@jessicajager.se