En resa genom minnen och ljus
Första advent! Ja, det är ju söndagskväll när jag skriver, och elpriser till trots så lyser alla adventstjärnor i våra fönster. Traditionsenligt uppsatta innan helgmålsringningen igår, och lyste redan då. Det är så intressant att se hur min barndom och mina barndoms granntanter har präglat mig och mina traditioner.
Halm, metall och trä
I mellanrummet hänger halmstjärnan. Maj-Britt hade en sådan stjärna och jag tyckte den var så fin, liksom alldeles guldig i sin halmfärg och däremellan lyste glödlampan klart, vår hänger nu i mellanrummet. Tant Anna hon hade en sådan där metallstjärna i tunn mässingsplåt. Den lyste inte särskilt mycket och hålen var små, eller så hade hon en väldigt svag glödlampa. Våra metallstjärnor hänger både i tvättstugan och hos hönsen. Ljuskällan har blivit ersatt med ledlampa. Ja, alla ljusstakar har också fått nya ljuskällor. Ledlamporna har tagit över, fast faktiskt inte hos hönsen, där brinner den hederliga glödlampan och avger lite värme åt dem.
Tanters bidrag till våra traditioner
Tant Randi, hennes julstjärna, inköpt på hemslöjden i Västerås och kostade förmodligen en förmögenhet. Tunna, tunna skivor av trä, skurna och limmade till en stjärna. Mycket vacker tyckte jag, de lövtunna skivorna, ljuskällan lyste igenom och ådringen gav ett vackert mönster. Morsan fnös och tyckte att minsann tant Randi var rätt onödig och vräkig av sig. Jag hittade två stycken likadana på Lindra, prislappen sa tjugofem kronor. Den ena hänger nu i syrummet, den andra i finrummet. Själva hade vi en orange i papp. Den hängde i barnkammaren. Det var mitt rum, bröderna sov på vinden. Det är i sig också intressant, granntanterna, det var tant Anna, tant Randi och så Maj-Britt. Så var det, vissa skulle tantas, andra inte.
Tidernas skiftande ljuskällor
Elektriska ljusstakar, knappast någon nyhet idag men jag minns när vi fick vår första. Det var mycket märkvärdigt och alla granntanter berömde den. Den fick vi av tant Gretta, inte en granntant utan vår kantor. Ljusstaken var vit och sju ljus i trappform och små rödgröna dekorationer. Den fick minsann stå i mina bröders rum. Och den var dyr, morsan var förstås nödd att kolla priset på järnhandeln, inte särskilt artigt men sån var hon. Dåtidens bensinpriser var inte som dagens, men morsan hade körkort, lite ovanligt i tidigt sextiotal och tant Gretta fick ofta skjuts. Som tack gav hon den där fina, moderna ljusstaken. Men nu för tiden, det står stakar i vart och vartannat fönster, liksom stjärnor och ljusslingor. Och adventstjärnor kallas julstjärnor numera och lyser gör det! Det är väl så det ska vara så här fyra veckor innan jul.
Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
