Krönika: Jag abonnerar på julaftonsgiget

Av Uffe Lindeborg

Allt jag ville var att sjunga. Så jag mailade kyrkomusiker och äldreboenden, skickade broschyrer till begravningsbyråer och skrev i forum för bröllop. Det var början på min företagarresa. Idag ser den helt annorlunda ut – och ändå inte.

Under pandemin tog jag emot mina första coachingklienter. De var privatpersoner som bokade och betalade per timme. Sedan dess har jag provat klippkortslösningar och tremånaderspaket för företagare och nu har jag landat i att jag vill jobba nära företagsägare, som vill profilera om eller öka lönsamheten i sina bolag, över ett helt år. Tillsammans går vi igenom verksamhetens alla årstidsskiftningar och bygger momentum istället för att göra punktinsatser under en kort period.

Nu, när jag behöver hitta klienterna jag ska tillbringa nästa år tillsammans med, känner jag mig som den där tonåringen som skulle boka in sina första spelningar och var lite frustrerad över alla musiker som ”abonnerade” på uppdrag. Hur skulle jag komma in på marknaden när kyrkomusiker, äldreboenden och restauranger besvarade mina förfrågningar med att de redan hade sina återkommande akter?

Då var jag naiv och envis nog att lyckas, trots återkommande nekanden och inre tvivel. Det största genombrottet var när Täby församling skulle införa en helt ny julaftonstradition i en av sina kyrkor och jag fick förfrågan om att vara med. Traditionen har utvecklats och förändrats genom åren och personal har kommit och gått, men på julafton sjunger jag där för femtonde året i rad. Det har blivit min mesta jultradition.

Mot bakgrund av var jag började tänker jag varje år på hur tacksam jag är för att just jag får komma varje jul och möta människor som rörda och glada berättar att min sång är en del av deras jultradition. Jag är nu, sedan länge, den där musikern som abonnerar på ett uppdrag. Och när jag gör det möter jag människor vars liv har flätats ihop med mitt. Min tid kom. Den är.

Parallellt ska jag nu alltså sälja en ny tjänst. Den här gången behöver jag inte vara naiv, för jag vet att jag kan och att det går: det kommer en tid när även den tjänsten är det självklara valet för någon annan, om och om igen. Envisheten jag hade som nystartad lär jag dock fortsatt behöva för att nå dit.

Jessica Jäger

jessica@jessicajager.se