Näringslivskrönika: Därför prokrastinerar jag

Av Jessica Jäger

Jag vill så mycket att inget blir gjort. Det är att hårdra det med tanke på att en av de vanligaste frågorna jag får är ”Hur hinner du med allt?”, men det ligger också en hel del sanning i påståendet.

Förra veckan reflekterade jag över fenomenet prokrastinering. Jag lägger nämligen ofantligt många timmar på att inte utföra en uppgift. När jag sedan gör den kan det gå förvånansvärt fort eller vara rätt roligt. Så varför har jag givit mig själv ångesten av tidspress och tidsslöseri?

Som student såg jag att det jag trodde var förhalande av uppgiften ofta var betydelsefull tanke- och sorteringstid. Själva orsaken till att det plötsligt gick fort att få uppgiften gjord, efter timmar av lägenhetsstädning, var det faktum att jag givit mig själv tid att processa den utan att krampaktigt få ur mig allt framför ett blankt blad på en skärm.

Den insikten har jag därefter använt medvetet. Jag läser då igenom mina anteckningar eller mitt beslutsunderlag och går sedan ut på en promenad eller in i duschen så att tankarna får utrymme att sorteras. Det leder ofta till en kreativ och otvungen process. Men den räcker inte alltid.

Nästa sak jag insåg om mig själv och prokrastinering var att den sker när jag är överväldigad. Det betyder att jag antingen har för många saker på min lista i förhållande till tidsutrymmet eller att de är för odefinierade alternativt innehåller för många okända moment. Här gör sig min adhd påmind, för i det paralyserande ögonblicket verkar allting precis lika viktigt. Hur väljer man mellan tio lika viktiga uppgifter med vetskapen om att flera kommer att förbli ogjorda? Min lösning är att intala mig själv: ”Gör något, vilken uppgift som helst, bara du gör något.”

Förra året trillade en ny pollett ner: Jag prokrastinerar när jag saknar energi. Att man inte orkar ta tag i uppgifter när längtan att lägga sig ner är stor, säger sig själv, men hos mig tar sig trötthet formen av rastlöshet. Så i stunder när jag trodde att jag borde och ville göra en massa saker men inte kom till skott var jag egentligen för trött för att göra något alls. Jag förstod det bara inte.

En klassisk prokrastineringsorsak är annars risken för att ha tråkigt, men min senaste insikt om mig själv och prokrastinering är att den beror på rädslan att missa något (annat) roligt.

Jessica Jäger

jessica@jessicajager.se