Hjärntrappan måste få ta tid

Av Jonny Andersson

Niclas Gruvstål fick börja om ett par gånger.

Vallentuna HF-backen Niclas Gruvstål har i höstens 18 omgångar vid några tillfällen störtat ut i båset för läkarvård och jakt på kylpåse. Sedan sista grundseriematchen går han en kamp mot hjärnskakning.

– Han får ta en del smällar, det är en del i hans spelstil, säger tränaren Jussi Salo, när han pratar om Niclas Gruvstål.

Under speluppehåll som nuvarande – till 28 december när Vallentuna kliver in i allettan med premiär hemma mot Väsby – har hockeyspelare chans att läka ut blåmärken, underhålla ömmande handleder, axlar, ljumskar, höfter etcetera.

Förvisso ska de träna, kanske mer än på flera veckor, men det offras inga hörntänder på träning.

Niclas Gruvstål har hamnat i ett annat läge. Han är inte behjälpt av stretching, stygn eller ispåse. I sista grundserien matchen åkte han på hjärnskakning elva sekunder innan slutsignalen.

Illamående på kvällen

Niclas hade en sargduell med en Nyköpingsspelare när ännu en kom från andra sidan. Om det var med armbågen eller hög axel denne träffade är oklart. Matchstraff blev påföljden. Niclas minns inte situationen, men har sett den i efterhand.

– Jag minns att jag låg på isen, säger han.

Smällen tog, men först när han var hemma och hade ätit insåg Niclas Gruvstål att det inte stod rätt till. Han var illamående och dåsig. Bakåt i tiden har han upplevt hjärnskakningssymtom vid ett par tillfällen, men inte som nu.

Steg 1 i hjärntrappan* är att under ett första dygn vila och hålla sig undan ljud och ljus. Niclas gick dagen efter till jobbet på Lovisedalsskolan. Ett oklokt beslut märkte han och vände hem efter några minuter.

– Jag hade känt mig bättre kvällen innan, ”ursäktar” han sig. Det var verkligen inte bästa draget, även om jag fick svart på vitt på att det var hjärnskakning.

BROSKSKADA. Utöver hjärnskakning har Uthamrakillen Niclas Gruvstål även åkt på en nässkada i höst. Foto: Roffe Andersson

Ville till jobbet

20-åringen är relativt ny som resurslärare och gjorde ett andra försök en dag senare. Även det ogenomtänkt och i torsdags och fredags var han tillbaka i ljus- och ljuddämpad hemmiljö och med enkla promenader som fysisk aktivitet.

Han medger frustrationen det innebär, men har insett att tiden måste får ha sin gång.

I höst har Gruvstål setts blöda ymnigt från näsan i en match och den är fortfarande tejpad. Näsbenet klarade sig, däremot har han en broskskada.

Vid ett annat tillfälle störtdök han dubbelvikt in i båset. Då hade han först skadat rumpan och i nästa skede täckt skott där pucken tog illa.

– Jag fick som en lårkaka på stjärten, kunde inte sitta och det gjorde ont lite överallt.

Hittat sin roll

Det är inte bara otur. Gör vi oss lustiga, Niclas köper det, så försöker han leva upp till efternamnet.

– Haha. Så är det ju.

På frågan varför han fått en roll som oöm back med mest defensivt inriktning, svarar han:

– Det blir väl så att man hittar sin grej. Är man snabb ska man använda sin snabbhet, är man stor ska man spela fysiskt, täcka skott och så vidare.

Niclas är medelstor i Vallentunas backuppställning, men bär upp rollen.

Han trivs med att var tillbaka i moderklubben efter juniorår i Täby och Almtuna och är nöjd med första halvåret som senior.

– Jag tycker att det går framåt, jag lär mig och det är ändå min första seniorsäsong. Det är jätteroligt att vara tillbaka, jag känner nästan halva laget sedan innan.

Hur går det i allettan?

– Bra. Följer vi den game plan tränarna ger oss, så tror jag att det blir en riktigt bra resa.

Att defensiven varit grunden till avancemanget, håller han med om. Han tycker även att laget har en bra offensiv.

– Som helhet tycker jag att vi har en bred trupp och bra konkurrens. Det ska bli kul, säger Niclas Gruvstål som sannolikt får avvakta till 2024 innan han spelar igen.