Vallentuna Friidrott laddar om

Av Daniel Bergholm

Vallentunas friidrottsstjärna Moa Granat bytte i höstas till elitföreningen Tureberg och flera andra talanger valde också nya vägar. Nu jobbar tränaren Per Tollefors med att bygga upp nya förmågor i Vallentuna Friidrott och han påpekar att ungdomsverksamheten blomstrar.

Per Tollefors, en veteran inom klubben sedan dess grundande 1973, menar att klubben nyligen genomgått en övergångsfas. Flera ungdomar som gjort fina resultat och haft stor potential har valt att sluta eller byta klubb. Att det varit en jobbig period är ingenting han hymlar med, men samtidigt beskriver han sig själv som härdad.

– Det är i åldrarna 18-20 år som man hamnar i ett vägskäl, om man ska satsa eller göra något annat. Jag har varit tränare i 45 år, och även om man blir luttrad, vänjer man sig aldrig vid den tunga känslan varje gång duktiga ungdomar lämnar eller slutar, säger han.

Ambitiösa ungdomar

Trots dessa utmaningar har inte Tollefors engagemang för friidrotten i Vallentuna minskat. Under fredagsträningen ser han ut över träningbanan, som under vintern är belägen på Hagaskolan, där många talanger fortsätter att ta kliv i sin utveckling.

– Ungdomsverksamheten går väldigt bra, med många ambitiösa och talangfulla ungdomar som tränar tillsammans och har drivet, säger Per.

Erik Rosenquist, Agnes Josefsson och Jakob Nilsson Dielh är några av de talanger som de senaste åren börjat rada upp fina tävlingsresultat. Erik klarade nyligen 1.85 meter i höjdhopp under inomhussäsongen och rankas nu som trea för pojkar-16 i Sverige. Agnes är en av Sveriges bästa ultratraillöpare, och Jakob är åttonde bäst i Sverige för pojkar 16 i släggkastning.

– Det är jätteroligt. Samtidigt är de unga och mycket kan hända på vägen. Man kan alltid identifiera talang och träningsmotivation, men man vet aldrig vart det kommer att leda. För oss handlar det inte om att skapa en stjärna, utan vi bygger hellre en stark grupp som inspirerar varandra att ständigt bli bättre, säger han.

Långsiktighet

Per Tollefors är noggrann med att undvika att slänga sig med termer som ”nästa Moa” eller ”supertalang”.

– Min erfarenhet är att det aldrig blir bra att utse en blivande stjärna i så ung ålder. Det kan lätt gå fel, och innebära onödig press. Idrott i den här åldern handlar om att ha roligt och att ständigt utvecklas, för att bli som bäst när man är 25-30 år.

Han förklarar att hans ihållande engagemang för att träna friidrottstalanger i Vallentuna beror på att organisationen ständigt blir starkare, vilket är en stor skillnad jämfört med förr.

– Det blir bättre och bättre. Vi har fått in fler engagerade tränare samt en styrelse som gör rätt saker. Det är en skillnad från 30-40 år sedan när det bara var två personer som drev allt. Men allt detta ger mig en otrolig motivation att fortsätta, säger Per Tollefors.

Förortssyndromet

När det gäller utvecklingspotentialen nämner han utmaningarna med inomhusträningen, som sker i en vanlig sporthall på Hagaskolan. Där kan man inte utföra vissa friidrottsaktiviteter och behöver ibland resa till andra platser för att få bättre träningsmöjligheter så som Sätra eller Sollentuna.

–Det som ligger oss i fatet. I Hagaskolans lokaler kan man inte kasta, springa med spikskor eller springa mer än två häckar. Det är helt enkelt inte anpassat efter friidrott, men det är det bästa av de dåliga alternativen.

– Vi gör vad vi kan, men jag tror också att vi påverkas av ”förortssyndromet”. Politikerna säger att vi är lite för nära Stockholm och att ”ni kan ju åka dit eller åka dit”, säger Per Tollefors.

Daniel Bergholm

daniel@vallentunanya.se