Hamdi tog med filmintresset från Kosovo

Hamdi tog med filmintresset från Kosovo

KOLL PÅ TV. Hamdi Abazi kämpade med Kosovos TV efter kriget.
Foto: PRIVAT

Ny artikelserie: När jag blev Vallentunabo:

”Här i Vallentuna finns det så många fantastiskt goda människor”

Hamdi Abazi är född och uppvuxen i Kosovo, men efter Balkankriget har han och hans familj spenderat 27 år som bosatta i Vallentuna.

I fyra år efter krigets slut var han ansvarig för att bygga upp tv-nätverket i det hårt drabbade landet.

–Livet har fått många hastiga utmaningar. Det var mycket som var kämpigt i Kosovo under den tiden men samtidigt fanns det trevliga stunder, berättar han.

Hamdi Abazi, 66, har alltid haft ett intresse för teater och film och i slutet av 70-talet kom han in på högskolan för film, teater och tv i Belgrad, som var Jugoslaviens huvudstad. Fyra års utbildning lade grunden för en lång karriär inom yrket med mängder av dokumentärer, dramaserier och direktsändningar mellan 1977 – 1991. Sen kom kriget.

Inte många lediga dagar
På julafton 1991 landade Hamdi Abazi med sin familj i Sverige i ett försök att fly undan Kosovo och Balkankriget, men det var inte sista gången han såg eller för den delen jobbade i Kosovo.

I Sverige skulle familjen Abazi snabbt acklimatisera sig. Hans barn och fru växte upp i ett tryggt land. Men när kriget nere i Balkan var över tog Hamdi Abazi beslutet att återvända till huvudstaden Pristina i början på 2000-talet, för att bygga upp televisionen i landet.

–När Kosovo blev befriat åkte jag snabbt tillbaka, men min familj stannade kvar i Sverige och började skapa sig sitt nya liv här, skriver han.

Men jobbet blev tufft. Kanalen han försökte bygga upp hette rtv 21 och det var inte många lediga dagar under de fyra åren som han var på plats efter krigsslutet.
–Det var långa dagar. Oftast var det måndag-söndag varje vecka från 09 på morgonen till 02 på natten, berättar Hamdi Abazi.

Amerikansk hjälp
På plats fick produktionen även hjälp av amerikanarna med digital utrustning och två timmars satellit-tid för att kunna sända live varje kväll.

–Men vi nöjde oss inte där, efter tre månader var vi uppe i sex timmar sändningstid och inom ett år var vi igång med dygnet runt sändningar. Amerikanarna var minst sagt förvånade att vi lyckades med detta så snabbt, skriver han.

Det var en stor saknad efter familjen som var kvar i Vallentuna, menar Hamdi Abazi, under de fyra åren som han levde själv nere i landet.

–De var kvar i Sverige och det var bara under en vecka varje år som jag kunde åka och hälsa på. Sen var det tillbaka till Pristina igen för ett nytt år själv därnere, skriver han.

Hemska historier
Arbetet var tungt men samtidigt givande och för varje dag kunde han se hur det krigsdrabbade landet sakta började återvända till det normala, men ofta gjorde sig historien påmind.

–Jag fick ofta höra så hemska historier från människor runt omkring mig att jag spydde. Det var en tuff tid för alla och jag förlorade många nära och kära under kriget, berättar han.

Många av dagarna var kämpiga och det var mycket motvind i arbetet. I sin bostad hade han bland annat bara en timmes elektricitet per dag.

–Då var man tvungen att hinna med allt på den timmen. Duscha, laga mat och fixa dricksvatten, berättar Hamdi Abazi.
Trots den stora saknaden av hans familj berättar Abazi att på plats i Kosovo så fanns det många svenska soldater som alltid hade tid att prata om Sverige över en öl eller två.

–Vi hade en bra och nära kontakt. Varje midsommar bjöd de till exempel med mig för att fira tillsammans med dem, berättar han.

Tillbaka till Vallentuna
Efter fyra år valde han att lämna Pristina och Kosovo för att ta sig tillbaka till sin familj som startat ett helt nytt liv i Vallentuna. Hans pojkar hade vuxit upp och blivit tonåringar samtidigt som hans fru, som födde en dotter precis efter att de kom till Sverige, behövde hjälp.

Efter det blev han kvar i Sverige och Vallentuna och har nu spenderat närmare 30 år i kommunen. 2004 fick han jobb på SVT Nyheter. 2006 började han jobba inom kommunen på kulturförvaltningen där han var med och startade filmbiovisningar för skolbarnen i Vallentuna.

–Vi startade även en filmfestival i norrort som hette “Filmgalanorr” och en riksteatergrupp med namnet “Tellushjältar 2”. Vi har alltid haft många projekt i luften samtidigt och jag har trivts varje dag, berättar han.

Han har mycket att berätta om sina 27 fina år i Vallentuna.

–Här finns det så många fantastiskt goda människor. Det har gjort att jag och min familj fått möjligheten att kunna bidra till den utvecklingen. Det är jag extremt stolt över, avslutar han.

Dela artikeln här:

Daniel Bergholm

Född och uppväxt i Vallentuna, men som journalist måste man ju bo på söder. Stort sportintresse men även engagerad i samhällsfrågor i övrigt. Kan idag erkänna att några äpplen pallats runt Ekebydalsområdet som liten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *