KRÖNIKA 2021-11-18 KL. 11:05

Krönika: "Älgiot" har slagit sig till ro i Bällsta

Av Anna Sigrid

Krönika:

ORÄTTVISA. Anna Sigrid är nöjd över att älgen inte mumsar äpplen hemma hos henne.
Foto: ROFFE ANDERSSON

En stilla solglimt, en kylig men ändå vacker höstdag. Och aldrig gör sig falurödfärgsstrukna byggnader bättre än i höstlig låg solbestruket. Eller är det alla nakna stammar och grenar som varmt bruna, syrenernas kvistar drar nästan åt rött som förstärker djupet i falufärgen. Svårt att säga men det är läge att passa på att njuta. Soltimmar i november är det ont om.

Granarna blir också så vackert djupt gröna. Kottarna hänger som guldiga frukter och lockar djuren. Är det sant det där att ekorre på norska heter tallefjant? Jag googlar translate, (älskar google translate) och så klart det inte är. Men det är passande uttryck även om det just nu är en gran de fjantar runt i. Jag ser den där röda pälsen fara upp och ned och runt och ingen ordning alls men efter en stund ser jag att det är två. Men det är trots ekorrarnas fart och fläkt en vila att se dem fara runt. Och pälsarna lyser också. Tydligen en god sommar med god tillgång till föda för dem. Men sen kommer katten, den svarta jäveln som smyger fram och tallefjantarna försvinner. Jag lockar in katten för ekorrarna vill jag ha, levande!

Det kryllar av vilda djur i Bällsta. Just nu är det en älg som slagit sig till ro i några trädgårdar. Och den verkar ta det lugnt. Facebookens Bällstagrupp kryllar av bilder och filmer på det godmodiga djuret som tuggar i sig av det trädgården har att erbjuda. Älgiot har den namngivits till och hur mycket jag än gillar djur är jag glad att slippa det besöket. Och ska medan solen fortfarande lyser, gå ut och rafsa ihop resterande äpplen som ligger under träden. Vi har haft några frostnätter och jästa frukter kan framkalla både det ena och det andra hos de stora djuren.

Vi har ju en rävfamilj här också i Bällsta. Och i våras föddes det flera kid i någons trädgård. Och nej, djurens förhållande till varandra och till oss människor är inte så himmelskt fridfullt. Santoskatten som störtar ut varje morgon, funderar lite över frukostens meny, mus eller mes? Ibland blir det, det ena, ibland det andra. Vedboddörren står alltid på glänt och grannområdets katter kör i skift. Turas om att begränsa mössens framfart. Smilla af Fisförnäm befattar sig inte med sådant bestialiskt mördande. Hon föredrar burkmat med andra gulliga katter på. Men hon är ett rovdjur hon också. Jag har inte förlåtit henne för den ekorre hon dräpte.

Så medan solen fortfarande lyser klär jag på mig och konstaterar att jag har varit rätt flink med att ta bort frukt. Och de där Ingrid Marie, lyser som julkranskulor i toppen, de får fåglarna ta.