KRÖNIKA 2020-10-02 KL. 15:52

Krönika: En grönsak som kräver sällskap

Av Anna Sigrid

Krönika: En grönsak som kräver sällskap

KOLL PÅ SQUASH. Anna Sigrid berättar hur vi ska kombinera den annars så smaklösa grönsaken med annat för god smak.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Mer höst, mer skördetid! Ja, då kommer vi till den där squashen! Grönsaken som är hopplös att stava till, vilket språk jag än väljer, zucchini eller courgette.

Så finns de där säsongsnamnen också, vintersquash eller sommarpumpa. Hur de än heter så är de lite, ja, vad ska jag säga? Min lärare på lanthushållsskolan sa för evigheter sedan: ”Smakar ingenting, stick ut tungan bara och vifta runt!”. Men vi odlade dem ändå: ”Ger kväve till jorden och kan användas till gröngödsling”! Så sådde vi frön och planterade ut små kinkiga växter i komposten! I och för sig ett snyggt sätt att dölja fula komposthögar!

De är kinkiga i starten de små liven. De kan börja ruttna om jorden är för blöt, grinig vid själva rothalsen och tål inte frost. Men har plantorna överlevt de hoten är det bara att passa sig! Det kommer nya faror, sniglar, både ”vanliga” snäckor och mördarsniglarna. Snaskar i sig både blomma, blad och frukt. Har squashen överlevt dem så kan de kan växa sig till gigantiska frukter om en inte passar på att skörda dem i tid. Stora som bäbisar står man där och vyssar, famnen full och vad i all sin dar ska en göra av dem. Ibland blir det bara för mycket av det goda. Goda? Och så tänker jag igen på Birgitta, trädgårdsläraren på Bråsta som viftade med tungan! Smakar ingenting!

Men det är nog det som är hela grejen med squashen, den är rätt blek och smaklös i sig själv men passar ypperlig att kombinera med än det ena, än det andra för rå är den inte kul, alls, någonsin! Försök inte hävda att det är en fin primör. Den är grön! Punkt!

Men blommorna är desto vackrare, stora gula klockor, bladnerver som tunna gröna linjer mot det gula som nästan drar mot orange och pistillen, som en liten flaska med orange överdimensionerad kork. Härlig! Blomman kan en också äta, och det har ju aldrig hänt mig. Jag har läst ljuvliga recept på blommorna. Och så lyckats få ett fåtal innan de glupska sniglarna smaskar i sig dem.

Lyssna bara här: Nyplockade blommor, plockade på morgonen, fullt utslagna och så fyll dem med riven ost av nån sort, blandad med färska örter, lite vitlök. Knåda ihop till en boll och fyll blomman och vrid ihop toppen och sen fritera. Hör ni ljudet av fräsandet i oljan. Se det framför er, gående mot odlingsbäddarna med en vacker korg i handen, en sekatör, och så skörda, stora friska klockor. (Hör stråkarna i bakgrunden och se hönan som kärleksfullt puttas iväg och hennes kacklande!)

Nåväl, jag har aldrig varit i närheten av friterade blommor i verkligheten. Min verklighet finns i de bifogade recepten!