Krönika: Melbaträdet snålar med frukterna i år

Krönika: Melbaträdet snålar med frukterna i år

FRUKTBAR TRÄDGÅRD. Anna Sigrid om sin trädgårds olika äppelträd.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Höstandet och skördandet fortsätter. Äppelträden är lite lattjo i år. Ett träd som alltid ger frukt även när alla andra träd strejkar, ett Melbaträd, har vuxit som sjutton, skjutit vattenskott och vuxit på alla bredder och så till den milda grad att det där med att sätta frukt, ja, det kan nåt annat träd göra. Fyra äpplen, fyra (4), väldigt fina och så men fyra! Normalt ger det trädet fyrtio kilo. Men ett annat träd, minsann, har givit nittio kilo!

Vi har flera äppelträd på tomten och det är bara ett vi själva har planterat. Ingrid Marie, drottningen bland äppelträd. Och i det trädet kommer vi kunna skörda en hel del och de äpplena kommer omsorgsfullt lindas in i papper och förvaras i små backar i jordkällaren för att inmundigas tugga för tugga under vintern eller i riven form tillsammans med morötterna.

Sen har vi förstås greven själv, herr Åkerö! Och det trädet det är förmodligen jämnårig med huset, cirka etthundrasextio år. Pampigt, högt och resligt och ger frukt, rikligt vartannat år och så färre året därpå. Höjden på trädet gör att fåglarna skördar det mesta. Men har vi tur hinner vi få några korgar som vi också stoppar i jordkällaren eller i äppelkakan.

Men sen är det de här krigsträden! Så trodde en av pomologerna på Julita. De har ibland sådana äppeldagar! Alla tänkbara sorter läggs upp på fat, i fullständigt ofattbart långa rader. Långbord efter långbord står det äpplen och hundratals sorter presenteras också med bilder på blommor, blad och själva formen på trädet. Och sen vid några bord sitter det pomologer som skär, smakar, luktar och tuggar sig fram och utröner sorterna. Fullständigt fantastiska kunskaper en del besitter. Men just våra träd bedömdes som krigsträd, storleken på stammen skvallrar om att de är sjuttio-åttio år.

Och hur är det då med krigsträd? Under de kalla krigsvintrarna frös en hel del träd och ända sen första världskriget har de olika hushållningssällskapen i landet förespråkat fruktträd och bärbuskar för den egna konsumtionen på den egna täppan. Och en hel del lokala sorter, idag okända, togs fram då och planterades för att möta matbristen som uppstod av krig och ransoneringarna. Och det är så konstigt att tänka, att äppelträd planterades för att ge mat! Idag fylls container efter container med äpplen på Hagbytippen och det är förstås bra för det går ju till biogas, men det är liksom skräp! Och i mataffärerna är äppelmos en stapelvara. Men på hösten staplar jag i jordkällaren mina äppelmosburkar och kompotter. Och i vinter kommer de värmas och skedas över en bit vaniljglass!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *