KRÖNIKA 2020-02-07 KL. 11:37

Krönika: Romantikmånaden februari!

Av Anna Sigrid

Krönika: Romantikmånaden februari!

Foto: Roffe Andersson

Färgen på februari är förstås RÖD! Att jag inte tänkte på det! Alldeles fantastiskt rosende romantiskt hjärtligt röd! Dels har vi Alla hjärtans dag, den 14:e och dels, i år också själva skottdagen den 29:e. Passa er grabbar och gräbbor, eller håll er framme, beror på hur ni ser på saken!

Alla hjärtans dag blir lite som en gör det. Det är förstås ett tillfälle för butiker att pracka på oss fiffiga presenter för honom och henne. Vissa restauranger kan också ha speciella kärleksmenyer, för att inte tala om alla konfektkartonger i hjärtformat, och rosor. Men det är liksom fritt fram. Vem som ska göra vad är inte helt klart, jag menar, inte som mors dag, där far och barn ska sköta kommersen, eller födelsedagar där jubilaren ska ta emot uppvaktning. Fördelen är som sagt att det är fritt fram att bygga sin egen tradition, med hjärtat.

En alldeles speciell Alla hjärtans dag för mig och maken var år 1999. Vi skulle bjuda på middag och dottern, då tolv år var den som satte nivån. All mat var röd, rosa och hjärtformad. Potatis utstansad med pepparkaksmått bakades i ugn, ungsbakad lax och hallon till efterrätt. Och mitt i förberedelserna ringer mäklare Fröderberg från Vallentuna och säger: Det blir en visning idag! Och maken piper iväg. Och där står jag mitt i smeten så att säga. Men middagen blev klar och maken kom tillbaka, med en videofilm, samtidigt med övriga gäster.

Och efter maten tittar vi på filmen, hjärtat klappade och en kanske livslång förälskelse slog till med blixtens hastighet. Pang bara! (För vissa säger det klick.) Här smällde det till ordentligt! Maken hade med någon slags hänsyn haft kameran på axeln och gått runt, tittat i uthus, bodar och jordkällare, klivit runt i huset och klättrat i trånga trappor och den bedårande farstukvisten! Och så historien om spökkistan med vandrande kängor! Och allt vad med på film! Men när filmen visades, gungade det rätt bra och känslan var berusande, eller var det den rosa champagnen?

Och det var så det började, min anknytning till Vallentuna, min kärlek till det lilla torpet och resan som påbörjades där och då. Så när maken och jag firar Alla hjärtans dag, är det i tacksamhet över slumpen som förde oss hit. För vissa är Slussen en skarp gräns och att bo norr om den fanns inte i vår världsbild, men som sagt, slumpen förde oss hit. Slumpen är ofta med och spökar när det handlar om kärlek!

Romantik var det, ja! Den 29:e, och skottdagen, icke att förglömma – fritt fram alla giftassugna brudar att fria!