KRÖNIKA 2021-09-23 KL. 13:06

Krönika: Släktorden är så himla gamla - tusen år och mer

Av Anna Sigrid

Krönika: Släktorden är så himla gamla - tusen år och mer

BRINGAR KLARHET. Anna Sigrid reder ut begreppen med olika släkttitlar.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Jag har varit gräsänka, och bortbjuden på kräftskiva! Ensam traskade jag dit och, naturligtvis, möttes jag en massa frågor: ”Var är maken?”

Min pappa tyckte det var högst opassande att gå på fest utan make. Ojojoj, det tydde på något grus i maskineriet och det skulle inte skyltas. Jodå, pappa är död sen länge och jag hoppas massor med mänskor går på fest utan sin partner och att det bara betyder den andre inte vill, vågar och kan!

Vi börjar med gräsänkan! Den manliga motsvarigheten, gräsänkling. Ett ord härstammat från den tid då samvaro mellan man och kvinna i enskildhet, ofta i det fria (gräs) var en skandal och kvinnan var därmed ”förbrukad” för ”finare” giften, om något alls. Numera har betydelsen förskjutits till något mycket trevligare, den ena partnern är bortrest och ett visst spelrum uppstår för den som är kvarvarande i hemmet. Ofta äts de maträtter som partnern gärna avstår, likaså glos det på filmer som partnern vill slippa se. Så klackar i taket och dans på bordet, behöver det verkligen inte vara. Men just jag går på kräftskiva och klackar i taket.

Och maken fiskar, med måg, barnbarn och tvärfar! Måg, ett kort och bra ord, gammalt också, känt sen forntiden och fornnordiska. Det roliga med släktorden är att de är så himla gamla, tusen år och mer, frekvent ser vi dem på runstenar (så klart, hur skulle de annars kunna fördela arv rätt och riktigt), men det nybildas också, hela tiden.

Ordet måg, har också fått en betydelseförskjutning från att förr, vara en manlig person, vilken som helst, ingift i en familj, till i dag, enbart svärson, alltså dotterns make. Och ordet svär- som sammansättning till andra släktbegrepp, som -mor, -far och så vidare. Där förleden svär-, som i edsvuren och förbunden, och då blir ju saken solklar! Är vi svä-nånting är vi ingift. Vi har ju ordet svägerska och svåger, syskonens respektive. Så min brors fru är min svägerska, min systers make är min svåger. En stilla bön, må vi slippa alla fåniga och nedsättande svärmorsanspelningar nu och i framtiden.

Sen har vi det där med syssling, brylling och tremänning och alla kusiner. Den rapporten kommer från Stockholms universitet, avd. Nordiska språk, vilket år som helst!

Tvärföräldrar då, ett helt nytt begrepp som jag uppskattar, och det är inte mitt hittepåord. Tvärföräldrar är helt enkelt två föräldrapar vars barn gifter sig med varandra. Så, medan tvärpapporna, mågen och barnbarnet fiskar i Dalarna sitter jag med grannar och sörplar kräftor från Småland, sjunger visor från Uppland och sveper en Skåne!