Kvarnarna som byggde Vallentuna

Av Peter

På 1800-talet var socknarna i dagens Vallentuna något av Stockholms kornbod.

Härifrån kom mycket av det spannmål som stadsborna behövde och väderkvarnar var en självklar del av landskapet. Kvarnarna kunde vara ägda av en enskild gård eller en mjölnare, men det förekom också att flera byar delade på en kvarn. Då behövde man bara betala en mindre summa till mjölnaren för att få säden mald.

Att sälja mjöl eller gryn var betydligt lönsammare än att sälja omald säd, och om inte bönderna hade behövt transportera sina produkter till staden hade troligtvis Roslagsbanan inte funnits. Kvarnarna blev också början på utvecklandet av en exportindustri i Vallentuna.

Räddade unik skenkvarn
En av de äldsta kvarnar som överhuvudtaget finns bevarad på bild är Torslunds kvarn i Frösunda. Exakt hur gammal den var vet man inte, men den finns omskriven redan på 1670-talet då den stod nära Skanstull på Söder i Stockholm. 1894 monterades hela kvarnen ner och drogs med oxar till Frösunda, där det tog nära tio år att bygga upp den igen. Under krigsåret 1941 revs kvarnen och den då ännu stadiga ekstommen såldes som ved.

Brottby kvarn som byggdes på 1870-talet är en av de extremt få skenkvarnar som finns kvar. De är byggda på en cirkulär järnskena så att hela kvarnen kan vridas mot vindriktningen. Skenkvarnar har bara funnits i Uppland. Trots att kvarnen är runt 150 år gammal har den bara varit i drift i motsvarande drygt två år – den användes nämligen bara under tre veckor per år till förmalning av säd till gryn tills driften upphörde helt under 1910-talet. I slutet av 1980-talet räddade Össeby hembygdsförening kvarnen som då höll på att förfalla, och under åren har de restaurerat själva huset, satt in maskineriet som hittades i ett uthus och återskapat de ursprungliga åtta vingarna.

Drevs av ångtraktor
Kvarnar kunde också drivas av vattenhjul, det gav en säkrare drift och de kunde även kopplas till sågar. En av de bäst dokumenterade vattenkvarnarna är Röby kvarn vid Backa gård som drevs av ett vattenfall i Kårstaån. I mitten av 1600-talet intygade en lantmätare att till skillnad från andra vattenkvarnar i området fick den drivas året om, då den inte dämde upp vatten så det kunde skada skörden. Ända in på 1900-talet tog mjölnaren betalt av bönderna i mäld, det vill säga de fick ge honom en andel av den omalda säden. Kvarnen revs på 1930-talet.

Så småningom kopplade man olika maskiner till kvarnar så att de kunde användas året om. Granby Ångqvarn och Såg som byggdes 1881 drevs först av en lokomobil – en ångtraktor - från 1892 av en ångmaskin och från 1919 av en dieselmotor och från 1923 av en elmotor.

Kvarnen är filmkändis
Britta Bergfors som föddes 1928 har berättat om hur det var att växa upp på Granby ”Far skötte arbetet i kvarn och såg men fanns ju alltid i närheten. Bönder eller deras drängar och torpare kom till kvarnen med sina säckar med säd som skulle malas, alla efter häst, först i slutet av trettiotalet kom en del med traktor. Många for lång väg och väntade medan far malde, många blev bjudna på kaffe i vårt stora kök”.

Sågen som från början mest var en bisyssla för mjölnaren blev med åren allt viktigare, inte minst när man efter andra världskriget började exportera virke.

Då kom sågen att stå för tre fjärdedelar av inkomsterna. Kvarnen brann ner i april 1963.
En kvarn i Vallentuna har också varit en turistattraktion. På 30-talet ordnades det bussresor från Stockholm för att se Bergby kvarn och gård i Markim. Orsaken var att succéfilmen ”Simon i Backabo” spelades in här 1934/35 med stjärnor som Thor Modén, Sickan Carlsson och Fridolf Rhudin som gjorde sin sista roll i filmen.