Läraren som pratar rätt och fel

Läraren som pratar rätt och fel

KLOKA ORD. Eleverna till Mohammed Zakholi får sig ofta ett visdomsord eller två. Som Nelson Mandelas uttalande att ingen föds ond, och om det går att lära sig att bli ond går det även att lära sig att älska.
Foto: ROFFE ANDERSSON

I Mohammed Zakholis klassrum på Vallentuna gymnasium råder nolltolerans för när elever är taskiga mot varandra. Det är inte genom hårda ord han visar vägen, utan ofta genom berättelser som visar att vi människor behöver varandra.

”Det var en gång en pappa och en son. Pappan känner stark kärlek till sonen, medan sonen svär och säger de elakaste saker han kan hitta på till sin far.”
Så börjar historien som religions- och historieläraren Mohammed Zakholi berättar för sina förstaårselever på Vallentuna gymnasium. Den fortsätter:
”Pappan känner sig maktlös men får en god idé. Han ber sonen spika en spik i staketet bakom huset varje gång han svär. Sonen går med på det, och en dag blir han upplyst. Han säger förlåt till sin far. Fadern säger att varje gång sonen ber om ursäkt kan han gå och dra ut en spik ur staketet. Precis när sonen ska dra ut den sista spiken frågar fadern ´vad är det du ser?`.”

Här brukar Mohammed fråga eleverna – vad är det sonen ser? Svaret blir hål i staketet. Och vad representerar hålen? Jo, ärr i hjärtat.
– Det går att säga förlåt om man är en god människa, men en spik kan ändå gå rakt in i hjärtat på en annan människa, och det blir ärr, säger Mohammed.

Foto: ROFFE ANDERSSON

Han berättar för eleverna att historien inte ingår i någon lärobok.
– Jag brukar säga att de kan ta med sig mina historier som ett örhänge i livet, säger Mohammed, som använder sig av andra historier också.
– Syftet är att få med moral och beteende för att eleverna ska bete sig bra mot varandra. Och redan på savannen var det så att vi tjänade på att samarbeta med varandra.

Gillar berättelser
Han blir intervjuad i Vallentuna Nya efter det att före detta elever tipsat om hans fantastiska undervisning. Men Mohammed är inte bekväm i rollen.
– Alla lärare här är jättebra. Det finns väldigt mycket kompetens och kloka personer här. Och man får vara sig själv och kan fråga varandra utan att känna sig dum. Helst skulle ni ha hela listan på lärarna här i tidningen.

Den goda miljön på skolan har gjort att han stannat i Vallentuna sedan praktiken här år 2010.
– Jag hade bara en visstidsanställning men ville inte byta skola. På somrarna körde jag taxi och färdtjänst, berättar Mohammed och förklarar att han hade en C-uppsats att göra klar innan han fick sin lärarlegitimation, och att det därför inte gick att få fast tjänst.

Men nu är alltså legitimationen grejad och Vallentuna är arbetsplatsen, trots att det är en bit från Husby där Mohammed bor.
– Ibland tänker jag att jag kanske blir lärare i Husby en dag, där kan du verkligen göra skillnad. Men jag gillar inte förändring, så vi får se.

Andra möjliga förändringar skulle kunna handla om att bli forskare. Från början var drömmen att bli religionshistoriker på universitetet.
– Mina två förebilder är Jan Hjerpe, professor i Lund, och Mattias Gardell i Uppsala. Det är fortfarande ett mål att doktorera.

Ett annat tänkbart scenario hade varit att arbeta med färdtjänst.
– Mina bästa kunder var de som berättade hur det var förr. Att höra människor berätta slår det mesta.

I Vallentuna – och i Sverige – har språkbruket blivit värre de senaste åren, och Mohammed, som har sina rötter i Kurdistan, tycker att samhällsklimatet hårdnat.
– Men jag har aldrig upplevt någon rasism under mina år som lärare, det är otroligt egentligen. Jag skulle vilja möta människor med de åsikterna för jag är nyfiken på hur de tänker.

Så rasism är inget problem just nu för Mohammed, som däremot kan bli rätt arg på att folk i Sverige inte ser vad de har.
– Ska det behövas krig eller svält för att vi ska förstå? Jag vill att mina elever ska se hur bra de har det.

Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *