Snart fem år som kommunalråd

Snart fem år som kommunalråd

Foto: Uffe Lindeborg

Prioritering och attityd påverkar mycket av det som händer i samhället

Parisa Liljestrand (M), har efter snart fem år som kommunalråd blivit van vid att få klä skott för allt som händer eller inte händer i kommunen.

Det är en tuff uppgift att ta beslut som berör så många och samtidigt styra upp vilka prioriteringar som blir rätt.
Hon kommer upp till redaktionen med sitt vanliga glada humör, vi sätter oss ned och det första hon säger är:
–Vid något tillfälle varje dag känner jag att jag skiter i det här. Men samtidigt så är det så kul att vara med och påverka, ta allt framåt. Vi brukar skoja lite hemma, att när mitt jobb går som bäst så är det helt tyst. På gott och ont finns det ett brinnande engagemang i Vallentuna, men man skulle önska att folk kan nyansera frågorna ibland, allt är inte svart eller vitt.

Vilka är de stora utmaningarna under det kommande året?
–Det är att vi ska kunna fortsätta hålla en hög kvalitet och samtidigt också visa det. Jag skulle kunna nämna ekonomi och effektivisering, men så ser det ju alltid ut. Vi behöver fundera på vårt huvuduppdrag och visa det goda vi faktiskt gör.

Allt byggande och utvecklingen av infrastrukturen kräver en hel del planering och prioritering. Men det tycker Parisa att vi som bor i kommunen tacklar på ett bra sätt.

–Vallentunaborna är väldigt toleranta, det finns en vilja i kommunen att växa. Folk ser vinsten i det vi gör. Utmaningen är att växa utan att tappa bort oss själva, att inte tappa själen i Vallentuna.
–Vi har en aktiv roll och högkompetenta tjänstemän som levererar bra underlag. Men det är upp till oss politiker att prioritera rätt. Just nu är exempelvis infartsparkeringar viktiga.

Men är det inte lättare att prioritera och genomföra saker om man tar ut mer skatt?

Tror inte på höjd skatt
– Det är faktiskt en principfråga. Visst, man kan höja skatten med tio öre, men när man förbrukat de pengarna, vad gör man då? Jag är säker på att en låg skattesats föder en arbetande befolkning.

– Jag tänker så här. Av alla hårt arbetande Vallentunabor tar vi in drygt 1,8 miljarder i skatt.
– Varför pratar vi inte om de pengar vi har? Trots att vi kämpar med det så tror jag inte att vi gör varje skattekrona rättvisa.

Foto: Uffe Lindeborg

Viktigt med bra attityd
Tonen mellan er politiker verkar ha hårdnat i kommunfullmäktige det senaste året. Det förekommer en hel del tjuvnyp och ofta blir folk arga. Är det svårt att hålla ihop fullmäktige så att tonen mellan er politiker blir mer professionell än vad den är idag?
– Det blir problem för alla politiska partier att rekrytera folk om vi inte håller en högre nivå på debatterna.
– Det vackra med kommunfullmäktige är att det är en församling som är demokratiskt vald, därför är det viktigt att vi håller en ton som vi vill ha i samhället.

Attityden till narkotika verkar också förändras. Vad kan kommunen göra för att förhindra att motarbeta att langarna blir allt yngre?
–Det är en svår fråga. Men det bygger helt och hållet på att vi alla är ögon och öron. Vi har alla ett gemensamt ansvar för det samhälle vi vill bygga. Vi måste klara av att skydda barn så att de får vara barn.

Parisa berättar att analyser visar att unga langar narkotika för att finansiera sitt missbruk.
Enligt en enkät bland unga så är den psykiska ohälsan högre i Vallentuna jämfört med andra kommuner i Stockholm.
– Djupanalysen från detta visar att ungdomar själva kopplar sin ohälsa till sociala medier. De påverkas av attityder där, och det händer att man till och med blir poängbedömd för sitt utseende.

Hon påvisar att det är viktigt att unga idag har en möjlighet att värdesätta sig själva utan att bli allt för påverkade av exempelvis influensers.

– Flödet av information är ganska nytt för oss och vi har inte lyckats skaffa oss en sund inställning till detta. För tio år sedan pratade vi om att folk trodde de kunde gömma sig bakom dataskärmar och uttrycka sig på ett sätt som de aldrig skulle göra ansikte mot ansikte.

– Men tyvärr så har vi inte lyckats ändra på detta. Istället har vi tagit med oss det digitala samtalet in i mötet med människor istället.

Vi avslutar intevjun med att inte vara så lokala som vi brukar vara. Parisa föddes i Iran och nyfiket undrar vi hur hon ser på de senaste veckornas händelser.
Ser du dig själv som en dotter av Iran?
– Ja, det gör jag, på samma sätt som jag känner mig svensk.

Hur ser du på utvecklingen där?
– Jag är tudelad. Jag ser med oro på händelser som är allvarligare än på årtionden för Iran. Samtidigt är jag innerligt glad och hoppfull över att folk börjat resa sig och stå upp i kampen mot förtryck.

Vad kan vi i Sverige och Vallentuna lära oss av det som händer?
– Den stora lärdomen från den utvecklingen är att vara rädd om vår demokrati. Det är så lätt att ta den för given.
– Det handlar inte bara om att rösta vart fjärde år eller tonen gentemot varandra, utan det här med att missnöjesrösta. När man offrar sin demokratiska röst för att visa missnöje. Då är det bättre att aktivera sig politiskt istället.

Dela artikeln här:

Uffe Lindeborg

Envis Vallentunanörd med ett brinnande intresse för människor och att göra hjältar av sportprofiler. Pratar (läs debatterar) gärna om Asociala Medier och om hur marknadsföring fungerar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *