Fin gemenskap i 40-åriga vävstugeföreningen

Av Anneli Leijel

I 40 år har Vallentuna vävstugeförening funnits. Nu hoppas de att fler ska få upp ögonen för föreningen. Gärna yngre, så att återväxten säkras. Att handarbeta, såsom att sticka, har sett ett uppsving de senaste åren, så kanske har turen nu också kommit till vävning?

Den 30 november ordnade föreningen öppet hus i lokalen på Fornminnesvägen. Det bjöds på kaffe och hembakade pepparkakor.

Vid en av de tio vävstolarna sitter Johanna Löf och väver, för första gången. Hon har följt med sin mamma Ann-Sofi Löf som länge pratat med dottern om att komma och prova på.

– Det är roligt, och inte alls svårt. Titta så mycket jag vävt, säger Johanna entusiastiskt och visar. Det är meditativt och skönt att göra något med händerna. Själv jobbar jag med återbruk. Mamma väver, stickar och virkar och jag vill ta arvet vidare. Nu blev det äntligen av att jag testade.

SLÄKTKOLL. Ann-Sofi Löf kollar in när dottern Johanna väver. Foto: Roffe Andersson

Mamma Ann-Sofi Löf säger:

– Man kan väva med det mesta och återanvända till exempel gamla lakan. På sommaren sitter jag gärna ute och river lakan för att sen väva med.

Kunskap och gemenskap

En som varit med sedan föreningen bildades 1980 är Elisabeth Lagergren. Hon berättar att många av föreningens äldre medlemmar har gått bort. Andra har slutat. Men flera är också med som stödmedlemmar. De betalar årsavgiften och hälsar på emellanåt. Cirka 60 medlemmar består föreningen av i dag.

– Från början hade vi fem inlånade vävstolar. När vi sen ville börja väva plädar och behövde bredare vävstolar lånade vi alla medlemmar ut 100 kronor var, för att köpa större vävstolar. Cirka 20 medlemmar var vi då. De pengarna fick vi tillbaka tre år senare.

Sedan dess har samhället förändrats. Nu får de ganska ofta erbjudanden om att gratis ta emot vävstolar, när en person flyttar från hus till lägenhet och inte längre har plats.

– Vi hade säkert haft 50 vävstolar om vi tagit emot alla, säger Elisabeth Lagergren.

Sedan i våras är Ing-Marie Elfström ny ordförande i Vallentuna vävstugeförening. Hon lyfter fram den gedigna kunskap om vävning som finns bland medlemmarna. Många har en vävutbildning i grunden och så förstås många års erfarenhet.

Marie Drotte Bark, en av medlemmarna i föreningen, instämmer i att det finns mycket kunskap i föreningen.

– Om någon ropar till: Nej, vad hände nu!? Genast kommer alla springande för att tillsammans leta reda på felet. Vi skapar tillsammans. Det vi gör här gör vi tillsammans, det är det som är grejen.

Väver med lokaltidningen

Som medlem betalar man för sitt material, till exempel garn, eller annat material som man använder. Och sedan betalar man en avgift för varje dag man är här och väver. 12 kronor per dag.

– Vi får inget föreningsbidrag alls från Vallentuna kommun. Fast vi sökt flera gånger. Det tycker vi är tråkigt, säger Ing-Marie Elfström.

I år kommer de att vara med på julmarknaden i Vallentuna centrum den 17 december och under årets sista veckor ställer de sedvanligt ut i kulturfönstret i Kulturhuset. ”Drömvävarnas vinter”, heter årets utställning.

– Jag tror att vävning är något som kommer igen. Flera vill handarbeta och återvinna mer. I vår ska vi börja med återbruk och väva in tidningspapper. Vi ska väva med Vallentuna Nya, berättar Ing-Marie Elfström.

Fler ”Kasam” behövs

En annan idé föreningen har är att ordna en vandringsutställning. Att låta vävda mattor och bonader få finnas på till exempel biblioteket och hos folktandvården.

– Det finns ett begrepp, Kasam, känslan av sammanhang, som är viktigt för att känna välmående. Jag tror att en sådan här förening bidrar till det. Vi behöver mer och inte mindre av sådana här sammanhang, säger Ing-Marie Elfström.

Johanna Löf, som provar på att väva för första gången, är inne på samma spår:

– Här får man både gemenskap och inspiration. Så som det var meningen. Det är lite som att vara tillbaka till hur det var meningen att vara människa, tillsammans med andra.

Anneli Leijel

anneli@vallentunanya.se