Michael bjuder på glad folkmusik från Vallentuna och Kårsta

Av Peter

"Våra låtar har rötter i vikingatiden"

Folkmusik från Vallentuna låter annorlunda än den från resten av landet. Den är gladare och mer pillemarisk, säger Michael Löfroth som ordnar folkmusikträffar i Ekskogen.

–Det handlar inte om melodierna, för det är ofta omöjligt att veta varifrån en låt egentligen kommer. Säger vi att ett stycke är härifrån så kan man i Dalarna hävda att samma låt är typisk för Boda. Det beror på att spelmanslåtarna spreds över hela landet i mitten av 1800-talet när tågtrafiken kom igång. Men även om det är samma melodi i grunden så hörs det på spelsättet varifrån man fått den. Här i Roslagen kring Kårsta och Vallentuna har vi en egen musikalisk dialekt som är lite mer finurlig och mindre melankolisk än till exempel den från Dalarna och Hälsingland.

Michael Löfroth som är riksspelman på fiol (och kansliråd på miljödepartementet) berättar att folkmusiken från just vår del av Roslagen är sämre kartlagd än den från resten av Sverige.
–I början av 1900-talet började Folkmusikkommissionen samla in kompositioner från hela Sverige. Man höll på i nära 40 år och fick ihop 8 000 låtar, men i Uppland kom man inte längre söderut än till Knivsta. Det betyder inte att Vallentuna är en helt vit fläck på kartan, för en hel del har traderats av de som var med, alltså förts vidare genom att man spelat låtarna tillsammans med yngre spelmän. Men vi letar fortfarande efter gamla inspelningar och nedtecknade melodier.

Stort intresse för folkmusik
Att intresset för folkmusik lever märker Michael på de träffar han ordnar på Kårsta-Ekskogens bygdegård fyra gånger om året.
–De kan se lite olika ut eftersom en del helst vill sitta och lyssna medan andra bara vill dansa, men oftast blir det utrymme för båda. Nu den 29e februari kommer vi ha en spelmansstämma där alla är välkomna att spela, och vi har inga krav på att man ska vara duktig.

Michael säger att det finns flera fantastiska spelmän här, till exempel nyckelharpisten Maria Ehrman och Bengt Mattsson som också spelar fiol som han lirar med ibland.
–Tyvärr är tillväxten inte lika stor här som i Småland, Hälsingland eller Dalarna, men genom att ordna de här träffarna och kanske vara förebilder hoppas vi locka flera till folkmusiken.

På de tidigare spelningarna har det oftast kommit ett 60-tal besökare.
–Men det gäller att se till att det inte krockar med annat, en gång var det dans på tre ställen samtidigt och då kom det bara 15 personer. Vi försöker också få folk att förstå att vi inte ligger så långt bort. Åker man Roslagsbanan tar det 20 minuter hit från Vallentuna station och 45 minuter från stan. Ett problem är att söker man på Kårsta-Ekskogens bygdegård på SLs app så står det att det inte går att ta sig hit på helgerna, men skriver man in adressen Ekskogenvägen 32 så får man veta att man ska åka till Ekskogens station och gå tre minuter hit.

Tusen år gamla låtar
Han säger att det finns en likhet mellan folkmusiken och bygdegården.
–Det är inte där i museer man bara bevarar det gamla, utan de lever här och nu men med rötter i traditionerna. Vår musik låter inte som den gör på gamla inspelningar från 1910-talet, och på gården ska vi ha både yoga och premiärfilmer på bion. Och man ser vad det betyder för bygden när Tomas Ledin-filmen ”En del av mitt hjärta” drar fulla hus flera gånger, eller när det är fullt med ungar som äter popcorn och ser på ”Frost”. Då känner man att det verkligen finns en framtid här! Det är ett antal eldsjälar som håller igång bygdegården, det jag kan bidra med är folkmusiken.
Och att folkmusikens rötter är djupa här förstår man när man pratar om de allra äldsta melodierna.
–De bygger på vallåtar som man tror är över tusen år gamla, och de just de tonerna har man hittat på horn från vikingatiden. Plockar man upp ett sånt horn idag kan man spela de låtarna.