När Åkersbergaborna Ebba Carlstedt Steneberg och Michel Öselin väntade tillskott till familjen var planen att sonen skulle födas på sjukhus. I stället föddes han hemma, bara minuter efter att ambulansen kommit fram.
– Det är bara tur att ambulanspersonalen hann in för han var halvvägs ute, säger Michel.
Det var i somras som paret fick barn under riskfyllda omständigheter. Då sonen låg i säte, med rumpan nedåt, var förutsättningarna inför förlossningen svårare. Efter tre vändningsförsök hade paret fått besked om att åka till sjukhus vid första tecken på förlossning.
– Vid klockan ett på natten började jag känna molande värk i magen och då gick jag till Michel och ringde till förlossningen varav de sa: "ta två alvedon och vila", säger Ebba.
– Ja, de sa att vi skulle avvakta, instämmer Michel.
Men kort därefter gick Ebbas fostervatten och hon fick värkar. Paret ringer in igen men då var förlossningen i full gång.
– Det var då de började ta det på allvar men då var det redan för sent, det hade redan börjat. Han var halvvägs ute med ena benet, säger Ebba.
Tre minuter efter att ambulanspersonalen kommit fram var barnet förlöst.
– Jag var helt inställd på att förlösa barnet själv. Det var stökigt, säger Michel om paniken i väntan på ambulanspersonalen.
I journalen efteråt såg paret att det varit hög arbetsbelastning och att det var fullt på förlossningen när de ringde in första gången. Koordinatorn var då upptagen vilket gjorde att paret vid första samtalet ombads att avvakta i 20 minuter och att ringa tillbaka vid behov. Tidningen har fått tillstånd att läsa anteckningarna i journalen. Nu, några veckor senare har de båda föräldrarna börjat smälta vad de varit med om. Sonen mår i dag bra.
– Man har smält det på sätt och vis men det fanns en stund där man tänkte, shit vad utelämnad man känner sig. Man sitter med sin sambo som ska föda och ingen är på plats, säger Michel.
– Det här blev tvärtemot vad vi hade tänkt oss, fortsätter han.
– Problemet är att vi inte fick komma in när vi ringde första gången, säger Ebba.

SÄTE. Sonen låg men rumpan nedåt och efter tre vändningsförsök råddes paret att ringa in till BB vid första tecken på förlossning. Foto: Victoria Rubinsson
Ökad risk
Karin Lichtenstein Liljeblad är verksamhetschef för kvinnosjukvård och förlossning på Danderyds sjukhus. Hon kan inte kommentera händelseförloppet och inte heller om vården borde ha agerat annorlunda utan hänvisar till patientsekretessen. I mejl till tidningen svarar hon utifrån avdelningens rutiner. När en blivande mamma känner att förlossningen kan vara på gång brukar hon kontakta telefonrådgivningen förklarar Karin.
”Den barnmorska som vid tillfället arbetar i telefonrådgivningen lyssnar in patienten och gör en bedömning utifrån situationen. Barnmorskan gör i samråd med patienten en planering. I telefonrådgivningen görs detta oavsett hur många patienter som finns på förlossningen just då”, skriver Karin.
Hon bekräftar att sätesförlossningar är riskfyllda och att det, såvitt hon känner till, är ovanligt att de sker utanför sjukhus. Enligt Karin mår barn som föds vaginalt i säte lika bra som barn som är födda med planerat kejsarsnitt.

BEKRÄFTAR. Karin Lichtenstein Liljeblad bekräftar att det är en ökad risk när sätesfödsel sker hemma. Foto: Carin Wesström, Danderyds sjukhus
”Oavsett förlossningssätt är risken för svåra komplikationer liten. Det finns inget som talar för högre risk för större bristningar i samband med vaginal födsel vid sätesbjudning jämfört med huvudbjudning. Detta gäller när patienten föder på sjukhus enligt den planering som är gjord”, skriver hon vidare.
Innebär det en patientsäkerhetsrisk om en planerad sätesförlossning på sjukhus i stället sker oplanerat i hemmet?
”Ja, det innebär en ökad risk”, svarar Karin.
Utredning
Ebba och Michel har inte anmält händelsen, men funderar på att göra det. Sjukhuset kan också själva utreda en händelse om de som vårdgivare fått kännedom om att något inträffat som har eller hade kunnat leda till en vårdskada.
”Vi vill naturligtvis att alla som ska föda hos oss ska komma in i tid. Jag skulle vilja uppmana patienten att höra av sig till oss med sina synpunkter. Vi lovar då att utreda vad som hänt, och det gör vi gärna skyndsamt”, skriver Karin.
Enligt Karin har kapaciteten under sommaren på förlossningen varit stabil trots varierande belastning.
