Det gick hett till förr också

Av Jonny Andersson

Brandkåren ryckte ut när han skapade sin egen fotbollsplan och han noterades för målpass när han som 12-åring debuterade i Frösunda SK:s juniorlag. Nu, 50 år senare, laddar Ronny Karlsson för ännu ett bygdegårdsderby.

– Jag var åtta när fotbollsintresset väcktes. Jag, min bror och två grannkillar höll till på en gräsplätt. Då visste jag inte att Björkvallen fanns, trots att jag är född i Frösunda. När vi fick veta bodde vi här. Hemma var plan en gräsplätt och en bit av potatislandet, säger Ronny Karlsson, 62 år, om det som blivit en 54-årig romans med Frösunda SK.

Intresset kunde dock fått hemsk konsekvens när han vid 10 års ålder ville trimma tomtplan.

– Gräset var högt, torrt. Vi kom på att bästa sättet att få bort det var att elda. Och det tog ju fyr. Även i skogsbrynet, i en tall och jag rusade in och varnade morsan.

Rädd gömde han sig, höll för öronen och önskade att det bara var en dröm till brandkåren kom och förhindrade en större brand.

– Sedan dess leker inte jag med tändstickor.

Tidig juniordebut
Att få ihop fotbollskullar i FSK har aldrig varit lätt. I unga år var det skolfotboll med Gustav Vasa-pojkarna som gällde. Men som 12-åring debuterade Ronny, med betydligt äldre killar, i Frösundas juniorlag.

– Tröjan räckte till knäna och jag hade inga begrepp om regler. Jag var osäker på om jag fick gå över mittlinjen. Till slut chansade jag och sprang in på andra planhalvan. Då blåste domare, av annan anledning, men jag hoppade tillbaka på andra sidan. Jag lärde mig (skratt) och i den där debuten, mot Almunge, spelade jag fram till ett mål.

Senare blev han, ”Jocke” Hyppel (pappa till VBK-tränaren Pelle Hyppel) och Gunnar Hassius (Kåres legendariske bandymålvakt) en skarp anfallstrio.

Ronnys fotbollsresa tog även avstickare för pojklagsspel i Djurgården (han pendlade med Roslagsbanan, tunnelbanan och fick på hemväg ibland tågföraren att stanna mitt på spåret så att han tjänade promenadmeter i mörkret). Han lirade även med VBK och Rimbo.

Lirade i fjol
Ronny har aldrig varit ordförande eller sekreterare, annars checkas allt en eldskäl kan göra av. Sedan länge är han lagledare, klipper Björkvallen, kritar linjerna, skötter plingandet i målklockan... Och understrykas ska att han gjorde sju minuters inhopp förra division 6-säsongen.

– Ibland är vi kort om folk.
Utöver att han spelat mer än 900 seniormatcher är Ronny Karlssons största avtryck att han startade P87-laget (pojkar och flickor födda 85-90). Det gänget, med hans tvillingsöner Casper och Billy, har senaste tio åren fram till nutid utgjort stommen som hållit liv i seniorfotbollen. I årets trupp är endast ”Fritte” Jansson ”äkta” frösundait, men skadad.

– Jag är inte orolig. Killarna i truppen älskar trivseln och stämningen här ute. Vi ska ha kul och jag tror att det finns personer som en dag tar vid efter mig.

Starkaste minnet?
– När vi nådde final i Upplandscupen på Studenternas i Uppsala. Vi slog på vägen bland annat ut Enköping som spelat i allsvenskan några år tidigare.

Sämsta minnet?
– Jag skällde ut en domare som missat en solklar offside. Vid flera tillfällen, under flera år, bad jag honom om ursäkt. Trots att han menade att det var överspelat, är det en händelse som gnager i mig. Jag gillar inte fusk, tjafs med domare och blir besviken när spelare överdriver smällar i närkamper och rullar sig som ångvältar.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se