”Rimbo” – en del av VBK:s fotbollshistoria

Av Jonny Andersson

Vallentunaprofilen Roland ”Rimbo” Lundblad blev nyligen 80 år och aspirerar på att vara den mest framgångsrika fotbollsspelaren som fostrats i Vallentuna BK.

Sedan en tid pågår utställningen ”...det är det som susen gör” i Vallentuna kulturhus. Om det inte vore för en del nostalgiska bilder är de lokala fotbollsklubbarnas presentationer ganska urvattnade. Lite som föreningars hemsida 1.0.

I materialet som samlats ihop i ett vidare svenskt fotbollsperspektiv finns däremot guldkorn. Detaljer som dagens fotbollsgeneration nog inte kan föreställa sig är sanna.

Vad sägs om att Husmoderns Saftfabrik, Göteborg en gång i tiden tilläts lansera ett extrakt – Allsvensk Arrak-Punsch? I marknadsföringens undertext framgår att extraktet bäst blandas med Kronbrännvin eller annat okryddat brännvin och serveras kallt.

Blev 80 i maj

I en glasmonter ligger en läderboll med snörning. I dag skulle spelare med tvekan nicka en sådan. Intill bollen står dåtidens fotbollskänga. Snarlika fotbollsskor kunde fått Roland ”Rimbo” Lundblad, fostrad i Vallentuna BK, att ledsna och aldrig bli allsvensk spelare i AIK och landslaget.

Den nyligen 80 år fyllde Vallentunabon minns väl sina allra första riktiga fotbollsskor.

– Jag spelade pojklagsfotboll när jag tillfrågades om att spela i VBK:s juniorlag. På den tiden fick man spela pojklagsfotboll i gymnastikskor. Som juniorspelare var man tvungen att ha riktiga fotbollsskor, alltså skor med korkdobbar inslagna i skosulan. Det var som typ cementdojjor, berättar han.

Vid tidpunkten var "Rimbo" runt 13-14 år och ”en parvel” bland VBK:s juniorer. Men utmaningen var antagen och familjen fixade riktiga fotbollskor åt honom.

Fick nobben

När han med nya fotbollsskor kom till sin första samling med juniorlaget fick han nobben.

– Så var det. Jag blev väldigt snopen. Juniorledaren kallades Kalle ”Stämmis”, jag minns inte vad han egentligen hette. Han sa blankt nej och förbjöd mig att träna och spela med juniorlaget, säger Rimbo och tillägger senare i samtalet:

– Kanske var det av omtanke, jag var ju ung och liten. "Stämmis" var en bra eldsjäl i Vallentuna.

Han tog petningen på rätt sätt, fortsatte som pojklagsspelare och hade fina år i VBK. Så småningom blev han seniorspelare och han minns speciellt hårdförda brödratrion Sven-Eric, Rune och Ingvar Lundqvist.

MODERKLUBBEN. Från 1951 till 1964 spelade Roland Rimbo Lundblad fotboll i Vallentuna BK.

Foto: Roffe Andersson

Lämnade som målkung

– På den här tiden, 1963, hade Vallentuna åkt ur division 4 och ner i klass 1, som division 5 hette då. När vi gick upp igen gjorde vi 70 mål och jag 35 av dem.

Som smeknamnet antyder fick "Rimbo" Lundblad sitt stora genombrott ett par mil norröver. Sina första tio år hade Roland bott i just Rimbo.

– Jag hade en jobbarkompis som spelade i Rimbo och dit gick jag. Rimbo hade på den tiden ett bra lag som tillhörde toppen i division 3.

Klubbytet blev en succé. Den då 22-årige Lundblad fick ögon på sig, bland annat spejade en kontaktman för AIK. Och efter att han gjort succé i Rimbo och i en distriktsmatch mellan Uppland och Stockholm blev han, efter bara en säsong i Rimbo, AIK-lirare inför säsongen 1966.

Åren i AIK blev inte många. Redan 1970, efter fem år i svartgult och 27 år ung, saknade han motivation och klev ner i Enebybergs IF. Då hade han nått 42 allsvenska mål på 103 allsvenska matcher och totalt 67 mål på sina 143 matcher i AIK-tröjan. Samt spelat två landskamper.

Föredrar landstället

– Jag var ingen tekniker, mer småful och tuff i straffområdet, säger han.

En spelartyp AIK skulle behöva i dag?

– Haha. Ja, lite så kanske.

"Rimbo" Lundblad spelade även hockey i Vallentuna.

– Lasse Holm kan jag se och morsa på ibland. Och Berthold Frölin, men det var nog ett tag sedan. Annars är det inte många från förr man känner igen, varken från fotbolls- eller hockeyåren. I hockeylaget fanns det ju för övrigt fotbollsprofiler från Djurgården: Sigge Parling som bodde i Vallentuna och Leffe Eriksson med flera.

Följer du fotboll i dag?

– Ja, på tv. Jag har i flera år tänkt att jag ska se Vallentuna. De spelar ofta på helgerna och då är jag på landet med min kära hustru Ulla. Jag har sett att de spelar en del på vardagskvällar, tyvärr brukar jag glömma bort. Jag borde se både AIK och Vallentuna, men det blir inte av, säger Roland ”Rimbo” Lundblad som dock är med på träffar i AIK-Ringen, en förening med gamla spelare och ledare som bildades redan 1938.

Jonny Andersson

jonny@vallentunanya.se