Elena hittade modet och sin egen stil

Av Victoria Rubinsson

Från 14 augusti till 5 september intar konstnären Elena Poenarus verk Öppen konstvägg i foajén i kulturhuset. Utställningen blir Elenas andra.

– Det känns roligt, pirrigt och nervöst, säger Elena.

I villan i Karby har Elena en ateljé med ett stort staffli. Hon har alltid haft ett konstintresse men inte riktigt vågat utforska det.

– Jag kanske tänkte att jag inte var tillräckligt duktig, säger Elena några dagar innan verken ska upp i kulturhuset.

UTVECKLING. Elena Poenaru har börjat hitta sitt eget uttryck med färgstarka kvinnoporträtt, natur och abstrakta former. Foto: Victoria Rubinsson

ATELJÈ. Hemma i villan i Karby har staffliet fått en självklar plats i hemmet. I sin ateljé är lampornas ljus nästan vitt. Foto: Victoria Rubinsson

När Elena fick lite tid över under pandemin började hon prova på flytande måleri, fluid art, där färg hälls ut på duk för att skapa levande och unika mönster. Tekniken kändes kravlös och fick Elena att börja måla varje dag.

– Det fanns ingen press, jag kände mig väldigt fri och jag uppskattade också hur rofyllt det var. Det kändes som att jag kopplade av, säger Elena.

– Jag blev nästan beroende, tillägger hon och skrattar.

Hittade sin stil

Med tiden började hon utveckla sin konst och experimentera. När flyttlasset gick till Karby och hon och hennes partner blev husägare för första gången fanns det till en början inte lika mycket tid över till måleriet men samtidigt var det något Elena inte längre kunde vara utan. I sin nya trädgård inspirerades hon av blommorna och fåglarna.

RO. Elena beskriver målandet som rogivande. I början var det nästan lite beroendeframkallande. Foto: Victoria Rubinsson

– På slutet när jag målade med fluid art-tekniken började det ta form i blommor. Jag kände att jag verkligen drogs till den stilen. Jag kände att jag ville fördjupa mig mer. Det räckte inte med fluid-art och då tog jag pensel och började lära mig, säger Elena.

Från blommor började hon även testa sig fram med fåglar och fjärilar innan hon tyckte sig se två kvinnosiluetter i en tavla hon lagt ifrån sig och sedan återvänt till. Där och då väcktes idén till de kvinnoporträtt som nu finns i hennes tavlor.

– Alla mina tavlor är kvinnoporträtt med natur runt omkring och abstrakta element. Jag vill berätta en historia, kvinnoporträtten kan berätta en historia på ett annat sätt än de andra elementen i tavlan gör. Det blev lite djupare.

BLOMMOR. I rabatterna har Elena planterat vackra blommor och till nästa säsong vill hon ha ännu fler. De starka färgerna påminner om hennes konst. Foto: Victoria Rubinsson

”En del av mig”

Med kvinnorna och naturen har Elena börjat hitta sin stil. Med det abstrakta i tavlorna hoppas hon att betraktaren ska kunna hitta sin egen historia i verken.

– Varje tavla blir en del av mig, mitt hjärta, mina tankar och mina känslor. Lite av allt. Man lämnar spår, säger Elena som också brukar skriva ner sina tankar om varje tavla hon gör.

Utställningen i kulturhuset blir Elenas andra och framåt hoppas hon kunna ställa ut sina verk fler gånger.

– Jag har min stil nu som jag börjar hitta mer i och det är jättekul. Jag känner mig väldigt trygg i mig själv och mina tavlor för att visa upp.