Detaljerna som värmer och håller ihop

Av Uffe Lindeborg

Det sägs att det är de små detaljerna som gör konstverket. Att helheten vilar på nyanser, känsla och det där som inte alltid går att mäta men som känns i hjärtat.

Den tanken slår mig när jag ser vad som händer i Vallentuna just nu. För i det stora bruset av världsläget – där konflikter, oro och splittring dominerar nyheterna – pågår något helt annat här hemma. Något varmt. Något mänskligt.

Sedan årsskiftet har flera initiativ tagit form i kommunen. Någon uppmanar på sociala medier arbetssökande att ses över en fika – inte för att lösa allt, utan för att dela en stund, känna sig mindre ensam. På Café Valkyria blev bluesfikat i söndags en inkluderande liten högtid där både barn och hundar var välkomna. Gitarrtoner, samtal, doften av kaffe och känslan av att få vara med. Det är inte revolutionerande. Men det är betydelsefullt.

Två enkla initiativ men också två nyväckta lägereldar. Och runt dem samlas människor som annars kanske inte hade mötts. Det är så samhörighet börjar, i vardagliga sammanhang, i ögonhöjd.

Kanske är det just sådana detaljer som bygger en plats att vilja bo i. För medan grannkommunerna börjar viska om hur mysigt Vallentuna blivit, händer något viktigt under ytan: gemenskap får fäste. Det är inte flådiga evenemang eller stora investeringar som märks mest,utan just det där lågmälda som bjuder in fler att känna sig hemma.

I en värld som just nu är allt annat än en barntillåten matiné behövs fler ögonblick som dessa. Fler rum där vi ser varandra som människor – inte som åsikter, roller eller kategorier. Och i Vallentuna tänds just nu flera sådana ljus.

Det gör skillnad. Kanske mer än vi anar.