Vallentunas A-ishall är snudd på en kulturskatt – och förtjänar att behandlas som en. När fritidsförvaltningen presenterat sin åtgärdsplan känner sig ishallsklubbarna besvikna. Nya omklädningsrum står visserligen överst på listan, och publiktoaletten ska rustas upp vid sidan av huvudprojekten.
– En toalett som den för publiken skulle aldrig få se ut så om den låg i kulturhuset, säger Ed Fontes, tidigare ordförande i konståkningsklubben.
Han har alltid varit stolt över hallen, men nu, säger han, ”måste man tänka längre än att lappa och laga”.
Golvet i toaletten är skadat, dörrarna går inte att stänga och bara kallvatten rinner ur kranarna. Lagledaren Kristoffer Damm har dokumenterat bristerna. I hela hallen.
Dålig ventilation
– Toaletten är bara en del. Ventilationen är usel, särskilt i omklädningsrummen och det är mögel på flera ställen. Bland annat.
Även materialförvaltaren Yngvar Söderström, med 50 år i A-laget, suckar. Han önskade sig fungerande ventilation när hallen i fjol fyllde 50 – men väntar än i dag.
– Temperaturen följer vädret. Är det kallt ute, är det kallt inne.

SKADERISK. Många har genom åren snubblat på den här trädäcket. Foto: Roffe Andersson

MÖGEL. Hela innertaket i A-hallen är angripet av mögel. Foto: Roffe Andersson
Förvaltningschefen Petri Peltonen redogjorde nyligen för den treåriga planen inför Fritidsnämnden. Den första etappen, 2026, handlar om nya omklädningsrum i anslutning till B-hallen – exakt placering och utformning tas fram i projekteringen. Etapp två och tre, förhoppningsvis ihop bakat 2027, omfattar renovering av befintliga omklädningsrum och våtutrymmen i A-hallen samt förbättringar i fotbollens klubbhus.
Skulle en toalett för besökare i kulturhuset kunna se ut som den i A-hallen?
– Gärna inte. Men publika toaletterna planerar vi, utöver det andra, att renovera tidigare. För vi ser också att entrén till hallen är sliten. Golvet, toaletterna och så vidare. Det är ett eget projekt man tittar på, säger Petri Peltonen.
Under läktaren
När B-hallen nyligen stängdes för akut kylreparation ökade frustrationen. Kommunfullmäktige har godkänt investeringar på 37,1 miljoner, men föreningarna oroas över att ventilationsproblemen och möglet i A-hallen inte finns med i etapperna.
– Man pratar bredvid varandra, säger Damm.

SKADERISK. Många har genom åren snubblat på den här trädäcket. Foto: Roffe Andersson
Kristoffer Damm går bakvägen från omklädningsrummen till södra läktaren, alltså den bakom speakerbåset. Här anser flera med honom att det skulle vara perfekt att bygga nya omklädningsrum. I synnerhet som man inte ser isen från de tre fyra understa läktarraderna. Han ser en möjlighet att lyfta upp läktarsektionen till samma nivå som VKK:s och Vallentuna Hockeys klubbrum. Under läktaren skulle då ges plats för tre fyra omklädningsrum.
– Det skulle avlasta de gamla omklädningsrummen och förbättra sikten från läktaren. Hellre den lösningen än fler baracker och jag tror inte att det skulle vara så dyrt.
Petri Peltonen har inte hört talas om den här idén. Och känslan är att man talar bredvid varandra. Avfuktningssystem, ventilation och mögel i hallens innertak är ämnen föreningarna tar upp, men som inte omnämns i förvaltningens etapper.
A-hallen må vara sliten – men för många är den fortfarande hjärtat i Vallentunas idrottsliv. Frågan är hur länge det hjärtat orkar slå på halvfart.
