Från bubbel till backchecking

Av Jonny Andersson

22 damer, i snitt över 40 år, spelar hockey i rekreationslaget Vallentuna HK Ladies. Och hörs Tommy Körbergs Stad i ljus från omklädningsrummet vet alla: det blev seger.

Det var länge sedan undertecknad gjorde en intervju med fler skratt än i omklädningsrum 5. Höstlov och sen istid – 22.00 en torsdag – har dock fått många att stanna hemma.

– 22.00 är ingen rolig träningstid. Men några blir vi alltid, säger lagkaptenen Monica Heyder.

Veckans höjdpunkt

De som dyker upp vet varför. Det här är veckans höjdpunkt. En efter en droppar spelarna in – och skratten blir fler och fler. Elin Fredriksson presenterar sig högt och tydligt. För henne, som för alla andra, är hockeykvällarna heliga och hon vet att hon är oumbärlig som målvakt.

– Jag kan vara så trött hemma, känna att jag aldrig kommer att orka. Men så fort jag kliver in i omklädningsrummet är den känslan borta.

Monica nickar och fyller i:

– Någon säger något, man skrattar – och sen är det igång.

VETERAN. Monica Heyder var med och startade Vallentuna Ladies, maken Alexander ingår i ledarstaben och det är inte mycket som hindrar henne från att spela hockey. Foto: Roffe Andersson

REDO. Monica Heydner på väg ut på isen igen. Foto: Roffe Andersson

Monica var en av fyra som startade laget för sex–sju år sedan. Via Facebook lockades – eller snarare inlurades – de första damerna till träning. Två veckor senare stod 15 spelsugna kvinnor på isen. Första passet kryddades med bubbel och ballonger.

Hon skrattar åt minnet av vad som hände sen.

– Sportbytarboden i Täby undrade vad fan vi höll på med. Det kom in en massa damer som skulle ha hockeyutrustning. Och inte riktigt visste vad de behövde.

”Jag var imponerande dålig”

Marie-Louise Olsson hade aldrig spelat lagidrott och dessutom alltid avskytt att åka skridskor.

– Jag var imponerande dålig på det. Verkligen. Men man slår sig ju inte, tack vare skydden, säger hon.

Återigen dånar skrattet i rummet. Åren har gått. Några har slutat, nya tillkommit. I rekreationsserien får man inte ha spelare under 25 år, vilket gör att många som börjar är mammor till barn i hockey- eller skridskoskola – eller kvinnor som länge velat men aldrig vågat testa.

Gänget lockar

Denise Niia följde förra året dottern till träning och hamnade plötsligt i en mammamatch. Likaså Kristin Wiklund. Sedan dess är de fast. Båda saknade hockeyerfarenhet men hade sportintresse i bagaget.

– Träningstiderna är en utmaning, men det är så fruktansvärt roligt, säger Denise och skrattar åt minnet av sin try out – eller ja, alla som vill får ju vara med.

– Det är kul, ett fantastiskt härligt gäng. Kombinationen gör att man kommer hit, tillägger hon.

Magdalena Loman bryter mönstret. Hon är en av tre som spelat flickhockey tidigare, och har i Vallentunas damtrupp återfått glädjen i spelet. Hon hjälper dessutom till som tränare.

– De har utvecklats enormt. Det är fantastiskt kul att få spela med de här tjejerna.

BAKLÄNGES. Marie-Louise Olsson och Kristin Wiklund nöter tekniken i att backa hemåt. Foto: Roffe Andersson

Regler med glimt i ögat

Rekreationsserien har sina egna inspirerande regler.

Gretzky-regeln: ingen får göra fler än tre mål – gör denna ”stjärna” ytterligare mål räknas de inte.

Ångvältsregeln (kan vara inaktuell?): ett lag som leder med fem mål får bara ha fyra utespelare tills matchen blir jämnare.

– Vi har nog aldrig haft ledningen med fem mål. Kanske därför vi aldrig hört talas om den regeln, säger någon, och rummet exploderar i skratt.

KLUBBENS GLADASTE. En tredjedel av Vallentuna Ladies smet från höstlov och avstod tidig sänggång. Fr v: Jenny Öhman, Elin Fredriksson, Marie-Louise Olsson, Magdalena Loman, Kristin Wiklund, Monica Heyder och Denise Niia.

Ritualer? Inga särskilda – utom segersången.

Vinner de, då fylls omklädningsrummet av Stad i ljus. Och enligt trovärdiga källor låter det riktigt bra. Vallentuna Ladies spelar i kväll (torsdag) match på hemmais. Skå gästar och då kan det ges chans att höra om tonartshöjningen sitter.

Klockan är 22.02 när Jimmy Adelmor står redo på isen och spelarna kliver ut.

Hur är det att träna det här gänget?

– Roligt. Väldigt roligt. De har en härlig inställning. Och det underlättar så här sent, säger han.