Full pott för Vallentuna-atleten Linnea Stenson

Av Jonny Andersson

Ninja world open har kommit till Vallentuna för att stanna och i Linnea Stenson har Sports Club en hindervirtuos som vi lär se mer av i många år framöver.

20-årige Linnea Stenson var höjdpunkten och snackisen när Sports Club Vallentuna i lördags lockade svensk och internationell elit till premiärtävlingen Ninja world open.

Upp och ner, i strid med tyngdlagen med endast fingertoppsgrepp och underarmar skrikandes av smärta, sågs ena atleten efter den andra stupa på kraft- och teknikprövningar utmed hinderbanan.

Alla utom Linnea Stenson. Vallentunatjejen tog sig an de 33 hindren med ständigt leende. I kvalet var hon ensam om att klara sig igenom ”flying bar”, ”laxtrappehoppet” och allt vad utmaningarna heter.




Jobbade i pausen
Därefter försvann hon till en annan lokal i träningscentret för att som instruktör leda ett pass.

– Gruppen är jätterolig, jag ville inte hoppa över deras pass, säger Linnea som ofta vistats på Sports Club sedan det öppnades och dessutom genomfört många träningstimmar i den mycket hyllade hinderbanan.

En av de tävlande i lördags var dansken Leon Kofoed, 4-falldig Europamästare och 2-falldig världsmästare i OCR, obstacle course running. Grenen har visst släktskap med en ninjatävling, men Leon såg sig inte alls som favorit i Vallentuna. Och redan i kvalet hade han bekymmer, men tog sig in bland de fyra finalninjorna.




Bana av toppklass
– Fantastisk anläggning, något liknande har vi inte. Häftigt, menar dansken.

Han fick medhåll av tävlingsledaren Lisa Joulin, som konstaterade att det i Europa inte finns en så modern ninjabana som den i Vallentuna.

Kofoed blev slutlig tvåa i herrklassen, endast slagen av Jonathan Stiig, svensk OCR-mästare från Bohus i Västergötland.

Efter sitt arbetspass var Linnea Stenson tillbaka och då hade vi hunnit få ett snack med hennes yngre bror, Ludvig Stenson, 17. Ludvig fick ge sig på några hinder men var ändå nöjd.
– Det var första gången jag körde hela banan och det var för tufft. Jag behöver träna mer, säger Ludvig Stenson.

Publik i ansiktet
En ovan detalj var att vänner och publik stod metern utanför bangränsen med kameror och mobiltelefoner halvvägs upp i ansiktet på atleterna som slet med stumma armar och avskavd hud på händerna.

– Haha. Jag får tunnelseende när jag tävlar, det är faktiskt ingenting jag märker av, säger Linnea som håller uthållighet som sin främsta egenskap i denna sport.

Hon berättar att hon alltid är nervös när hon tävlar, dock var det inget som syntes. När hon behövde stanna upp och skaka armar och axlar, hann hon till och med skratta och prata med publiken.

Felfri finalrunda
I finalen plussade tävlingsledningen på med ett 34:e hinder. Linnea klarade även då samtliga. Som exempel på hur pass mycket hon imponerade ska nämnas att Maja Weller, hennes konkurrent i ena av två finaldueller, valde att spring igenom första hindret utan att ens försöka kämpa sig igenom det.

Weller slutade trea med en straffpoäng mer än tvåan Camilla Boander som hade fyra straffpoäng. Utan straffpoäng och på finalernas snabbaste tid kutade Linnea Stenson slutligen fram och drämde till målknappen med en så dags öm och sårig vänsterhand.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se