Inga berg ska stoppa ultralöparna
Tre modiga löpare från Vallentuna tar sig an ett av världens tuffaste 100 miles-lopp i bergsmassivet kring Mont Blanc, kämpar mot höjdsjuka och fysiska utmaningar för att nå mållinjen inom 46 timmar.
För gemene man är 17,4 mil löpning på maximalt 46 timmar tillräckligt skrämmande. Ultra Trail de Mont Blanc rankas som ett av världens tuffaste 100 miles-lopp och denna fysiska- och mentala utmaning avgörs, med start på fredag, till råga på allt i bergsmassivet nedanför alptoppen Mont Blanc.
Det krävs en del för att tilldelas startplats i UTMB. Har man kvalat sig till möjligheten ska man i nästa steg ha tur i lottdragningen. Loppet är alltså så populärt att det handlar om att ha god kontakt med Fru Fortuna – slumpens och lyckans gudinna.
Tre Vallentunabor
Två som hade tur och vann i tombolan är Tony Halvarsson och Peter Henriksson.
Jenny Josefsson, den tredje Vallentunalöparen, har däremot kvalificerat sig via meriter – toppresultat. Som via fjolårets tredjeplacering i Mozart 100 i Salzburg.
Vid en jämförelse lägger hon ett par timmar extra på sin träning och det ger utslag i tillryggalagda mil. Trion gemensamma snitt blir cirka tio mil/vecka.
– Jenny är ett proffs, vi amatörer, säger Tony med blixtsnabbt medhåll av Peter.
Herrarna smörar inte. Under intervjun, deras första egentliga möte med Jenny, inhämtar de råd om ett och annat. Deras referens är i huvudsak Kullamannen, ett lopp på 100-miles i nordvästra Skåne. Nu tillkommer hög höjd. Utan illvilja att skrämmas berättar Jenny om egna upplevelser av höjdens konsekvens: Andningsbesvär, illamående och sprängande huvudvärk.
– Löpare står vid sida av stigarna och kräks. Och första året var det kallt på natten, tilläger Jenny.
Liksom Jenny ska Tony och Peter acklimatisera sig med några alpdagar innan loppet.
Springer i tre länder
Man kan ifrågasätta om det är tur duon haft. Av filmsekvenser och banprofilen att döma är loppet ingen lek. Upp- och nedförsbackarna utmanar fysiken. Att Västerbron plågar Stockholm marathon-löpare känns aningen skrattretande.
– Maratonlöparna har en annan hastighet. Därav mjölksyra och det gör Västerbron tuff, säger Tony och fortsätter:
– Klart att det är nervöst. Jag undrar ibland om jag tränat tillräckligt, får känslan att jag kunde tränat mer.
I Ultra Trail de Mont Blanc där deltagarna springer i bergsmassivets två länder, Frankrike och Italien samt en sväng in i Schweiz, är totala stigningen över 10 000 meter och stavar ingår i packningen. Nedförsbranterna måste vara minst lika muskeltärande.
Nämnas ska att det, likt i Vasaloppet där man drar rep, finns funktionärer som stoppar deltagare från att fortsätta. För åtta år sedan nådde drygt 40 procent inte målllinjen.
Vill slippa andra natten
– Under loppet kommer fysiska och mentala dippar, säger Jenny.
Starten går klockan 18:00 den 1 september. För ett år sedan nådde Jenny Chamonix, beläget drygt 1 000 meter över havet, efter 32 timmar, sju minuter och 47 sekunder. Tiden var sex timmar bättre än debutårets. Nu hoppas hon på 30 timmar och att korsa mållinjen innan det på allvar blivit andra natten.
– Några timmar i mörker får jag räkna med.
Tony och Peter, vars grundtanke är att hålla ihop, skrattar härtligt när Peter avfärdar tanken på att slippa två nätter.
– Jag räknar kallt med två nätter. Dubbla pannlampor och många extra batterier.
– Det är roligare att gå i mål på dagen, när det är mycket folk, fyller Tony i och garvar.
Positivt tänk
Målsättning är att komma i mål under maxtiden som, visar det sig, är 46 timmar och 30 minuter.
– Den extra halvtimmen ska vi inte glömma. 40 timmar har vi som mål och vi tar oss an loppet med stor respekt. Det visuella, miljön, är en häftig grej att få uppleva. Liksom den inre resan, säger Peter.
Slutorden får bli Jenny Josefssons:
– Det är inte en evighet utan några timmar i mitt liv. Det finns ett slut.
Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
