Wille Söderlind spelade hockey i Kina

Av Jonny Andersson

OS-värdarna Kina är taktiskt långt efter - spelar normalt i C-VM.

Ishockey tilldrar sig stort intresse under de olympiska spelen, men sporten har inte fått fäste i värdlandet Kina. Vallentuna BK-profilen Wille Söderlind tillhörde de första svenskarna som för 17 år sedan lirade hockey i Beijing.

Sedan 2016 finns det en kinesisk proffsklubb i Kontinental Hockey League (KHL). Kunlun Red Star är sämst i KHL, baserat i Peking och det är rakt av den truppen som representerar Kina i stundande OS-turnering.

I truppen ingår en handfull spelare födda i Kina, övriga är nordamerikaner med kinesiskt medborgarskap. Vore det inte för att Kina är OS-värd skulle vi inte se nationen på den här hockeynivån. Normalt spelar Kina i C-VM och rankas utanför de 30 bästa nationerna i världen.

Lockande äventyr
Drygt tio år innan Kunlun dök upp på hockeyscenen spelade VBK-fostrade backen Wille Söderlind i Asian League, 2005-06, för klubben Nordic Vikings och han minns med glädje. Han var 24, hade hunnit med fyra allsvenska säsonger i Vallentuna och Hammarby och lockades av äventyret.

– Absolut inte pengar, utan av äventyret. Jag hade egentligen aldrig drömmar eller mål om en hockeykarriär.

Shin Larsson, en svenskjapan med kort karriär i Leksand, fick rollen som Vikings sportchef och han fick ihop 18 svenska spelare på allsvensk nivå samt några norrmän, finländare och islänningar. Calle Suuronen som gjorde någon säsong i VBK och bor i Vallentuna var också med.

En femma bestod av kinesiska spelare.
– Du skulle inte se stor skillnad om du såg dem åka runt på isen en och en. Individuellt hade de teknik, taktiskt var det långt efter. De saknade hockeydisciplin som vi fostras med från första början.

Hemmaarenan revs
I Asian League spelade då som nu flera lag från Japan och Sydkorea. De japanska lagen dominerade och Nordic Vikings var en udda fågel i sammanhanget och med viss förbryllan minns Wille en del märkliga episoder. Som när hallpersonalen vägrade tända upp ishallen, med motiveringen att laget inte betalat elräkningen. Eller än värre när Vikings återsamlades efter juluppehållet och hallen var bommad. Mitt i säsongen skulle den rivas till förmån för bygget av en av arenorna till sommar-OS 2008.

Det löste sig. Vikings driftige entreprenör och arenans gymägare, beordrade i pricip ett par hundra personer att bygga en ny arena.

– Otroligt. På ett par veckor hade vi en ny hall. De förlängde en tennishall och gjorde om den till ishall med läktare. Ungefär som den här, säger Wille Söderlind och tittar genom panoramafönstret ut över Vallentunas ishall.

Ursprungsarenan hade dock plats för 16-18 000 åskådare, men var å andra sidan som mest halvfull på matcherna.
– Gymägaren köpte platser och beordrade nästan folk att se oss spela. Tyvärr kunde publiken nästan ingenting om hockey.

Var det ni svenskar som fick instruera era kinesiska lagkompisar?
– Nej. Kommunikationen var ett problem, de kunde inte engelska. Vi inte kinesiska.

Wille beskriver ett scenario när spelare ombads markera sin motståndare. Kruxet var att få förståelse för att det var oklokt när egna laget var puckförande.

Nordic Vikings var utöver ett hockeylag även ett projekt. Bland annat skulle Volvo och Jofa marknadsföras i asien genom laget.

Ändå blev projektet bara ettårigt, det saknades ekonomi. Wille Söderlind hade gärna stannat längre, men fick vända hemåt och hamnade i Halden, Norge.

Målrekord
Varken innan eller efter gjorde Söderlind så många mål (11) som under säsongen i Kina. Och han hade aldrig fler utvisningsminuter (144) än i de asiatiska rinkarna.

– Dom var orättvisa därborta, säger 40-årige Söderlind med ett leende som övergår i skratt. Okej, jag var väl aldrig domarnas bästa vän, spelade ganska ofta på gränsen och jag straffades extra hårt därborta.

– Att jag gjorde fler mål berodde på att jag oftare fick spela power play i Nordic Vikings.

Innan Wille Söderlind måste rusa för att dottern ska hinna i tid till sin träning, vill han understryka att allt började här – i Vallentuna ishall.

– Det känns viktigt. Utan VBK (numera VHF, reds anm) hade jag inte fått uppleva fina år inom hockeyn.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se