Första dagen på skridskoskolan

Första dagen på skridskoskolan

KOMPISAR FRÅN FÖRR. Sofie Silfving, Sigrid Arnerlöv Olsson och Filippa Silfving känner varandra från förskolan.
Foto: HEGE HELLSTRÖM

Nu ska systrarna Silving få lära sig att hoppa och snurra på isen

Äntligen dags för skridskoskola. Det tycker Sofie och Filippa Silfving, som drömmer om att kunna hoppa och snurra på isen.

Ute är det höstväder, men inne i B-hallen på IP råder vinterkyla. Johanna och Martin Silfving kommer med en Ikea-kasse full med kläder, hjälmar och skridskor och barnen Sofie, 8 år, och Filippa, 6 år. Det är dags för första dagen på skridskoskolan.
– Vi har åkt med barnen på allmänhetens åkning sedan de var små, det är en bra familjeaktivitet. Sofie älskar skridskor, berättar Johanna.

Men det ska visa sig att Sofie vuxit ur sina skridskor, och det är inte långt till tårarna. Räddningen blir Ed Fontes, ordförande i Vallentuna konståkningsklubb, som kommer med ett extrapar som faller Sofie i smaken – de har ju taggar och ser ut som skridskolärarnas skridskor.

Snart är skridskoskolan i gång ute på isen. Men det saknas inte drama. En liten kille, kan han vara i treårsåldern, vill bara åka till mamma och han gråter så att ansiktet skrynklas. Till sist hittar läraren något som kan få honom att släppa sargen – ett skridskoskydd kan man kasta på isen, och sedan åka och hämta. När pojken vågar släppa lärarens hand är gråten utbytt mot ett kluckande skratt.

Sofie och Filippa hänger med på aktiviteterna, som att leka leksaksbutik och härma olika leksaker, eller att åka bubblor och lägga sig på isen. De får till och med hoppa, om än från stillastående.

För föräldrarna är det en kall aktivitet att titta på.
– Det är raggsockor på, det är kallt men det är värt det, säger Johanna.
– Man får inte glömma att röra på sig, säger Martin.
Det snackas en del på läktaren, en del känner varandra sedan tidigare. Och ordförande Ed får frågor om skridskor. Han rekommenderar ett par som kostar en tusenlapp, eftersom billigare skridskor är mindre styva och svårare att åka med.
– Den där lärarens skridskor kostar 13 000, berättar Ed och pekar.

Föräldrarna ser lite chockade ut, men det är först den som tävlar som behöver dyrare skridskor. Hos elitåkarna kan även dräkterna bli kostsamma, även om det skulle funka att åka i en 500-kronorsdräkt vill många ha specialsydda, som går på runt 6 500 kronor.

Men de flesta av de 83 elever som just nu är inskrivna på skridskoskolan har enkel utrustning, hockeyhjälm och vinterkläder. På våren är det ännu högre tryck, då brukar deltagarantalet ligga runt 120, uppdelade på olika tider och i mindre grupper.

Det är slut på pratstunden när dagens lektion är över, och Sofie och Filippa kommer upp på läktaren med röda kinder.
– Det kändes bra, roligt, men inte direkt jobbigt, säger Sofie.
– Att hoppa var svårast, och att åka som en robot, säger Filippa.

De förklarar att anledningen till att de vill åka är att de sett konståkning på tv.
– Det ser fint ut, säger Sofie.
Men hur är det att ramla?
– Jag ramlade supermånga gånger men det gjorde inte så ont, säger Filippa.
Drömmen är att fortsätta åka skridskor.
– Jag vill snurra mycket, säger Filippa.
– Och kanske hoppa, säger Sofie.

Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *