De minns festivalerna i Vallentuna på 70-talet

Av Daniel Bergholm

Musiklivet i Vallentuna var spontant - ogenomtänkt - och mycket lärorikt.

En svunnen festivaltid. Minnena duggar tätt när Peter ”PJ” Jägerhult och Lasse Bengtsberg diskuterar de gamla musikeventen i Vallentuna, då de var med och lockade många av dåtidens stora artister.

Festivalerna anordnades i slutet av 70-talet.

– För många av oss blev det startskottet på ett liv i branschen, säger PJ.

Allt startade med inspiration från slutet av 60-talet. I Sverige fanns det något som hette ”popcorners club” och i USA fanns den ikoniska Woodstock-festivalen som gav ett eko runt om i världen. Så även i Vallentuna och här ville PJ och Lasse Bengtsberg starta något liknande, om än i mindre skala.

– Det fanns en förening som startades för ungdomar, Vallentuna allmänna fritidsförening, VAFF. Den skapades då man tyckte att fritidsgården inte gjorde tillräckligt. Där gick vi med främst i syfte att få till en musikfest, säger Bengtsberg.

– Vi var väl 15 personer och fick bidrag från kulturnämnden för att starta allt, säger PJ och fortsätter.

– För många av oss blev det startskottet in i musikbranschen. Vi hittade en plats där man kunde vara sig själv.




De hann med ett gäng stora festivaler. 1976 drog de i gång den första musikfesten på Vallentuna IP.

– Där lirade tio band. Vi byggde en scen av jävligt tunga ishockeysarger och sen ett tak som jag inte har en aning om hur vi löste, säger PJ.

Bengtsberg fyller i:
– På långsidan av ett hus så fanns ett eluttag som vi kunde dra ut för att få i gång strömmen, vilket var avgörande.

Ryktet på stan
Festivalen på IP hade gratis entré och ingen marknadsföring gjordes, ändå dök det upp en storpublik. Musiken var minst sagt blandad, allt från latin till blues och rock spelades.

– Alla var så sugna på att det skulle hända något, det fanns inga sociala medier, men ryktet på stan spred sig väldigt fort, säger PJ.

Festivalerna blev efter det ett årligen återkommande inslag och drivet som VAFF hade tillsammans gick inte att stoppa. Efterföljande år drog de igång musikfesten vid Stall Maja.

–Vi blev medlemmar i ”kontaktnätet”, där olika musikgrupper var med som vi samarbetade med. Stall Maja var ett gammalt hönseri och där kunde vi göra en musikfestival på en fantastiskt sluttande äng, säger PJ.

Spelade för lite bensin
Till skillnad mot idag så krävdes det inte speciellt mycket för att få dit band, kända som okända.




– Det räckte med sovplatser i våra vardagsrum och lite pengar till bensin. Hotell var inget alternativ direkt. Banden spelade för respengar som de behövde för att dra vidare till nästa ställe, säger Bengtsberg.

Annars var ett av de stora problemen att få dit ström. När eventet skulle vara på Stall Maja fick de hjälp av en elektriker.
– Vi utnyttjade ett elskåp i skogen och därifrån drog vi stora kablar. I övrigt löste vi så klart ishockeysargerna även den här gången och lastpallar till en scen. Första året hade vi lite strul då taket höll på att ramla ner och vi fick sätta dit en stock som paniklösning, säger både skrattandes.

– Vi kunde ju inte bygga ordentligt men vi försökte så gott det gick, säger Bengtsberg.

Ett band som sticker ut när de raljerar fram och tillbaka är Force. Force var starten till ett av världens kändaste rockband - Europe.

– Det är något som alla minns, jag tror det var 1978. 16 årige John Norum var över och jammade några gånger med oss och efter det valde han att dyka upp med sitt band vid Stall Maja, säger PJ.

Vid ett tillfälle har de tvingats ändra på ursprungsplanen, när hällregnet slog till och de fick fly in till Ekebygården.

Då hade båda börjat jobba professionellt och fick därför med ett ordentligt högtalarsystem för att fixa bra ljud.

– Det var väldigt mycket folk i den här lilla lokalen och ett ljudsystem som slog allt vi haft innan med hästlängder. Men ingen klagade och det var fri entré, vilket gjorde att folk kunde komma och gå som det ville.

Båda garvar till när de inser hur allting egentligen löstes med en klackspark.

– Det var väldigt spontant. Men det vi lärde oss där var i slutändan det vi kunde försörja oss med i livet, säger PJ.

Ingen toalett
De inser också att något liknande aldrig skulle kunna gå att göra om idag.

– Vi hade ingenting av det man behöver nu. Vi hade nog inte ens en tanke på det. Inget kravallstaket, ambulanspersonal, toalett eller något annat. Men det blev en otroligt bra skola för oss, säger båda instämmande.

Konserterna höll på så länge det fanns solljus. I en gammal tidningsartikel så stod det att festivalen på IP höll i gång mellan 11:00-21:00. 1980 var sista gången de genomförde en festival i Vallentuna tillsammans. Då gick musiken i Vallentuna in i en ny tid.

– Jag kan känna att när kommunen fixade en mängd replokaler så blev det så att det nästan dödade spontaniteten och efteråt har jag tänkt: ”Det här med att göra allt själv försvann, då allt blev lite väl serverat, säger Bengtsberg.

I slutändan försökte Bengtsberg arrangera festival några gånger med lokala band i början på 90-talet. De kallade festivalen för ”Kvarnstock”, då platser var Kvarnbadet, men det var sista gången en ordentlig festival fanns i Vallentuna.

– Det är något som borde försöka återupplivas, det tror jag många skulle uppskatta. Men då allt handlar om pengar idag så är det definitivt svårare. Men tänk om det gick, säger PJ avslutningsvis.

Personligt Lasse Bengtsberg
Har arbetet under lång tid i musikbranschen som ljudtekniker. Bland annat som turnéledare åt både inhemska och utländska artister. Har även jobbat med Robert Wells och Rapsody in Rock. I fem års tid drev han musikaffär i Vallentuna: ”Nöjesljud Å Sånt, innan han 2008 startade upp bolaget MixCo AB som jobbar med service av elektronik och instrumentservice av kända musikaffärer, proffsmusiker och agenturer.

Personligt Peter Jägerhult
Startade PJP (Peter Jägerhult production management) som etaberades 1988.

PJP AB är ett produktions- och eventbolag och har producerat mer än 5000 konserter, turnéer och evenemang både i Sverige och internationellt, bland annat med Robert Wells och Rapsody in rock. Peter Jägerhult var även en bandmedlem i Attack, som ledde topplistorna i Sverige med låten ”Ooa hela natten”.