Nu visas Leif Wideryds konst på Galleri Freja

Av Anneli Leijel

Nu till helgen visas framlidne Leif Wideryds konstverk på Galleri Freja. Det är hans livskamrat under 29 år, Evalena Lundqvist, som ställer ut hans alster den 30 april och 1 maj.

Leif Wideryd, född 1945, började teckna när han var 13-14 år, berättar Evalena Lundqvist när Vallentuna Nya träffar henne hemma i Vallentuna. Här finns flera av Leifs konstverk på väggarna, som nu kommer att visas på Galleri Freja.

Leifs stora inspirationskälla var fadern Tore Wideryd, även han konstnär.

Efter att ha målat mycket som ung lämnade Leif Wideryd konsten några år för att utbilda sig inom humaniora. Han undervisade i filosofi och arbetade som lektör på ett bokförlag och som översättare. Mycket snart började han dock skapa igen.

Debuten 1974 på De Ungas Konstsalong, följdes av regelbundna utställningar hemma i ateljén i Vallentuna, på gallerier i Stockholm och ute i landet.

Leif valde att måla framför allt i olja och akryl. Han målade gärna det landskap han såg utanför flygplansfönstret, vid inflygningar till olika städer, i olika länder.

- Jag minns hur han brukade sitta vid fönstret och fota, berättar Evalena Lundqvist.

Utöver landskap hade han en förkärlek för formationer och kompositioner av olika slag. Allt från krukor och stenar, till trappor och huskroppar.

-En period var det mycket raukar. Han ville måla formationer som stod emot tidens gång, som rester av något svunnet. Det förgängliga och det bestående fascinerades han av, berättar Evalena.

Det blev också stilleben, stilla liv, som det betyder. Men i dessa målningar tog han ofta in något som störde lite, som rörde om.
- Det skulle vara något på gång i målningen, säger Evalena.

En målning, hans sista, visar ett bygge med flera huskroppar och lyftkranar.

-Den vill jag inte sälja. Han inspirerades av bygget av Kulturhuset här i Vallentuna när han gjorde den. Han ville så gärna se det klart men hann inte, då han dog i juni 2011 och det invigdes hösten 2011.

De flesta av hans målningar är gjorda i dova, sobra färger. Men i några sprakar det till. Som i de som föreställer lövverk, en med en öppning mot det okända, en annan utan någon öppning.

Anneli Leijel
anneli@vallentunanya.se