NYHETER 2022-10-13 KL. 09:00

En stor utmaning men en ännu större upplevelse

Av Daniel Bergholm

En stor utmaning men en ännu större upplevelse
Den 28 september var de äntligen i mål och de firade med att njuta av det fina vädret på Skinnarviksberget innan de gick och tog sig en öl på söder. Foto: Privat

Vallentunatjejen Lovisa Abrahamsson har genomfört Kropp Challenge tillsammans med sin kompis Nicole Nilsson.

Under sex och en halv vecka cyklade de 300 mil och besteg Kebnekaise, Lovisa gjorde det till och med två gånger.

– Det är nästan så att man fortfarande sitter med träningsvärk, säger Lovisa när tidningen träffar henne en dryg vecka efter målgången den 28 september.

I februari skrev vi en artikel om Lovisa Abrahamsson och hennes klasskompis Nicole Nilsson som hade bestämt sig för att genomföra Kropp Challenge. En utmaning som går ut på att cykla från Skinnarviksberget i Stockholm till Kebnekaise, bestiga berget med sin klass (som var en del av deras utbildning) och cykla tillbaka.

Totalt cyklade de drygt sju mil per dag, boendes i tält under hela resan och med 26 kilo packning. Målet att hinna träna upp sig ordentligt innan var något som de pratade om inför, men Lovisa menar att det kanske blev lite väl mycket bortförklaringar innan det var dags.

– Det blev en del cykling, men inte alls lika mycket som jag hade hoppats på vilket gjorde att jag blev ganska nervös innan och jag tänkte ofta “vad gör jag för något?”.

Hjälp längs vägen
Från att de började den 15 augusti gick resan till Kebnekaise över förväntan. Längs med E4:an, lyssnandes på podden “Tunn luft” om Mount Everest, gjorde de cyklingen norrut som totalt tog tre veckor. Och trots att en mängd cykling skulle genomföras varje dag hann de med att upptäcka en del av Sverige också.

– Vi stannade ofta och fikade i olika byar och träffade helt underbara människor, säger Lovisa och minns specifikt två pensionärer.

– Vi hade tältat i en skog i Strömsund och på morgonen kom vi ut på en stig där vi träffade två pensionärer som var världens trevligaste par. De bjöd hem oss på frukost och vi fick möjlighet att duscha och diska. Sedan fick vi köra gubbens traktor från 1955.

Väl på plats vid Nikkaluokta träffade de klassen och även Renata Chlumska som skapat utmaningen. Där började vandringen till Kebnekaises fjällstation och sedan utmaningen för Lovisa att först bestiga den östra leden till toppen av berget med klassen, och då Nicole hoppat av utbildningen fick hon även bestiga den västra leden med sin resekompis.


När Lovisa och Nicole stod på toppen av Kebnekaise var de bara halvägs genom utmaningen, då återstod 150 mils cykling hem till Stockholm. Foto: Privat


– Det var absolut tufft, men den veckan hade vi tur med väder, vind och inte ett enda moln. Vi tog också jättemånga fikapauser och det kändes som att vi fick en paus i vår utmaning, säger Lovisa Abrahamsson.

Det var på vägen hem tillbaka till Stockholm som de riktiga utmaningarna började. Lika tur med vädret som de haft på Kebnekaise, lika otur hade dem de två och en halv veckorna under hemresan. Lovisa berättar att det regnade nästan konstant längs med inlandsvägen mot Mora.

– Det var nog det mest utmanande. Det kändes som vi var i början på slutet, samtidigt var det två och en halv vecka kvar och med blöta kläder. Då var det svårt att få rätt inställning.

Öppna kort
Innan resan pratade båda två om att den största utmaningen skulle vara att hänga ihop dygnet runt under flera veckor, utan att tröttna på varandra. Den biten gick klart över förväntan trots att båda vid flera tillfällen var fysiskt och mentalt slut.

– Det fanns så klart tillfällen då det var tungt, och då fanns det heller ingenstans att gömma sig för att dölja det. Vi har verkligen fått se alla sidor av varandra, men det har helt klart varit mer positivt än negativt, säger Lovisa Abrahamsson.

Med ett ihållande ösregn och blöta kläder den sista sträckan in mot Skinnarviksberget bidrog det till att ju närmare de kom, desto mer ville Lovisa hem. Men den sista kvällen blev det plötsligt strålande sol och i solnedgången vid tältet den sista kvällen minns Lovisa att ingen ville att resan skulle ta slut.

– Det har verkligen hjälpt så mycket att göra det tillsammans, det har varit både de svåraste och det bästa. När vi satt där den sista kvällen ville jag bara fortsätta, säger Lovisa.

Hur var det att gå i mål?

– En känslomässig berg- och dalbana. Jag har aldrig varit gladare men samtidigt hur sorgligt som helst att det var över. För mig har det betytt väldigt mycket att jag lyckades genomföra något som jag inte visste att jag skulle klara av.

Tjejerna rullar nu in på listan tillsammans med ett tiotal personer som lyckats genomföra Kropp Challenge, men det blev inget vilt firande vid målgång.

– Vi bestämde att vi ville vara ensamma på berget. Sedan avslutade vi med att ta med våra cyklar till en krog på söder och tog en öl, säger hon avslutningsvis med ett brett leende.

Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se