Av Victoria Sid
Under många år levde Vallentunabon Thomas Eriksson,71, med epileptiska anfall och stämpeln som intellektuellt funktionsnedsatt. Först som 44-åring visade det sig att allt berodde på en tumör som gick att ta bort.
– Man blev som en människa igen. Tumören hindrade utvecklingen sa läkaren, berättar Thomas.
I lägenheten i centrala Vallentuna välkomnar Thomas Eriksson sin gamla vän Birgitta Karlsson. En gång i tiden var Birgitta handikappkonsulent åt Thomas men som 44-åring behövde han inte det längre.
– Läkaren sa ”tänk du har ju varit utvecklingsstörd också men det är borta nu, nu kom förståndet tillbaka”, berättar Thomas.
Började som liten
Redan som ettåring ramlade Thomas ihop i epileptiska anfall. Hans mormor hade teorier om att det rörde sig om en tumör men vården hävdade att Thomas föddes med syrebrist. Något Thomas trodde på fram till han var 44. Då upptäckte läkarna en tumör vid ena tinningen.
Innan operationen var Birgitta handikappkonsulent åt Thomas och i dag är de goda vänner. Foto: Victoria Rubinsson
– Tumören var två gånger tre centimeter. Mitt talcentra, lukt och minne hade flyttat sig hit, säger Thomas och pekar mot andra tinningen.
Förutom epilepsianfallen som bara blev värre med åren hade han även astma och blev väldigt svettig vid minsta ansträngning. Svårigheterna gjorde att han fick stämpeln som intellektuellt funktionshindrad och när det var dags att börja skolan blev det inte i Kårsta där han bodde utan på särskolan Klockbacka i Upplands Väsby. När han tänker på skoltiden beskriver han den först som bra innan minnena kommer tillbaka.
– Jag var rädd för grabbarna i skolan. De slog ner mig och kastade in mig i skoskrubben. Jag var som en vante, säger Thomas.
MIRAKEL. ”Plötsligt fick jag förståndet tillbaka”, säger Thomas – efter 44 år med fel diagnos. Möt honom och vännen Birgitta i veckans starkaste berättelse. Foto: Victoria Rubinsson
Operationen lyckas
När tumören vid tinningen till slut opererades bort av läkare på Danderyds sjukhus möttes Thomas av en helt ny vardag utan anfall, svettningar eller astma. Han kunde kratta gräsmattan utan att behöva vrida ur svetten ur kläderna efteråt.
– Fram till operationen hade jag fantomsmärtor men det försvann det med. Helt otroligt hörru, säger Thomas och fortsätter:
– Jag tycker att det är så konstigt att de inte har gjort operationen tidigare. Möjligheterna fanns när jag var 21 år. Och läkarna på Danderyd sa att det var för dyrt.
TUSSES BUSS. Om Thomas inte fått sina epileptiska anfall hade han kanske jobbat som busschaufför hos sin pappa Tusse som körde Tusses buss i Kårsta och Brottby. Foto: Victoria Rubinsson
Hur känns det att du hade kunnat få bort tumören tidigare?
– Jag hade ingen aning om att jag hade en tumör, svarar Thomas.
Thomas och Birgitta tänker tillbaka på Thomas liv och reflekterar över att mycket kunde ha sett annorlunda ut om tumören hittats tidigare. Då kanske han hade jobbat hos sin pappa Ture som hade Tusses buss i Kårsta, något som inte gick på grund av kramperna.
– Jag är samma människa men det var tumören som orsakade alltihopa, annars hade jag kunnat jobba vid Danielssons verkstäder i Kårsta. Gått i skolan hemma.
Eller så kanske han hade hittat någon att dela livet med.
– Jo visst hade det varit annorlunda. Jag vågade inte skaffa tjej, hade jag fått ett epileptiskt anfall hade de sagt ”han är inte nykter, han är full”. Det är läskigt om man tar sånt där för fylla, man behöver ta reda på fakta och bevis, säger han och förtydligar att han aldrig haft något intresse av alkohol.
TRAVAR MED SKIVOR. Musikintresset är stort hos Thomas och bland favoriterna finns Rolling stones som han sett live några gånger. på bordet och i bokhyllan fanns mängder med cd-skivor. Foto: Victoria Rubinsson
Men han är inte arg på sjukvården även om han tycker att han har blivit felbehandlad. Han fick ingen magnetröntgen som ung utan erbjöds bara EEG-undersökning där hjärnans aktivitet mäts i hjärnans nervceller. Magnetröntgen var för dyrt.
– Vad ska man göra, jag visste ju ingenting då.