”Man kan prata om vad som helst”

Av Victoria Rubinsson

Sedan första dagarna i september har Åbybergskyrkan haft veckovisa träffar för både Vallentunabor och kommungrannar som nyligen fått besked om en kognitiv sjukdom. Nu öppnar de upp för fler deltagare.

– Vi träffas varje torsdag, äter soppa ihop, fikar och gör någon aktivitet, säger Helena Hedelin, församlingsassistent.

Vid lunchtid en torsdag i slutet av februari har lappar satts upp om mötesplatsen ”Livet här och nu” på Åbybergskyrkans ingångar. Gruppen, som träffats sedan slutet av sommaren, har precis ätit fransk grönsakssoppa ihop som församlingsmedlemmen Stefan lagat och börjat duka för fika.

– Vi har en trevlig samvaro, säger Rogardt om träffarna som han varit med på sedan starten.

STARTEN. Rogardt Wikström har varit med från start och tycker att den trevliga samvaron är det bästa. "Det en väldigt trevlig aktivitet tycker jag. Komma och käka, mat ska man ju ändå ha. Det är avslappnat", säger han. Foto: Victoria Rubinsson

Tidigt besked

Gruppen riktar sig till personer i tidig kognitiv sjukdom och är tänkt som ett stöd och flera i gruppen tycker att det är skönt att prata med andra i samma situation även om de mestadels pratar om andra saker. Men när ord tappas finns en förståelse och igenkänning hos de andra.

– Det känns tryggt. Man kan prata om vad som helst. Det är inte jätteofta det blir djupt men det är lugnt och skönt när man kommer hit, säger Rogardt.

Gruppdeltagaren Åsa letade ett tag efter ett sammanhang för personer i samma situation som henne själv. Hon bor i grannkommunen där något liknande inte finns men hittade istället gruppen i Vallentuna och hörde av sig.

– Det är gemenskap och att man har förståelse för varandra och viss stöttning. I dag hade jag klantat mig så då kunde jag prata om det, säger hon och skrattar.

NYFIKEN. När församlingsmedlemmen Eva fick höra om gruppen blev hon så nyfiken att hon frågade Helena om hon kunde få vara med. Nu är hon en uppskaddad lärare när gruppen ibland målar med akryler. Foto: Victoria Rubinsson

Träffarna arrangerar kyrkan i samarbete med kommunens äldreteam och organisationen Sociala missionen som vill hitta olika former för att skapa gemenskap. Innan gruppen startades frågade kyrkan kommunen om det fanns något de kunde bidra med och landade i att det fanns ett behov.

– Nu ses vi i kyrkan men det är inte en religiös aktivitet, säger Helena.

Nya deltagare

Kring kognitiva sjukdomar som demens finns ett stigma har Helena fått till sig när hon varit i kontakt med demensförbundet. Vissa skäms för sin sjukdom och avstår från att söka hjälp från en stödgrupp.

– Jag tyckte att det var lite skämmigt i början men det har nog gått över. Det kändes lite pinsamt att inte vara alert, säger Åsa.

– Det finns också massor av föreställningar om hur det är, vilket inte stämmer, som skapar den bilden, säger Helena.

Gruppen som i dag består av fyra medlemmar är öppen för fler men innan man får sin plats behövs ett inledande samtal med Helena.

NYA DELTAGARE. Gruppen söker aktivit nya deltagare och för att det ska bli så bra som möjligt sker alltid en första kontakt med Helena. "Man ser fram emot den här torsdagen", säger Eva och de andra instämmer. Foto: Victoria Rubinsson

– Det är viktigt att man hör av sig till mig först för det här är en grupp för personer som är i tidig kognitiv sjukdom och gemenskapen bygger på samtal. Har man inte den bakgrunden då är inte det här rätt insats. Sen kan man komma när man vill, man måste inte komma varje gång men man måste få sin plats i gruppen, säger Helena.

Vid träffarna får inga anhöriga delta men har man en anhörig som följt med till träffen finns möjlighet att slå sig ner med en kopp kaffe en trappa ner.

– Istället för att sitta på parkeringen kan man sitta här och läsa en bok, lösa korsord och äta lite fika med kaffe och te. Finns det fler anhöriga får de gärna prata med varandra, säger Helena.