Molnbys historia får liv i ny utställning

Av Anneli Leijel

Vilka var människorna i Molnby? Hur var deras liv och död, och vilka djur hade de? Efter de arkeologiska utgrävningar som gjordes 2016 inför bygget av Molnbydepån, vet vi nu mycket mer om hur livet gestaltade sig i Molnby från bronsåldern och fram till nyare tid.

– Jag var med och grävde 2016. Sedan dess har jag tittat mer på de skriftliga källorna från tidig modern tid, från 1500-talet till 1800-talet. Det är roligt när vi kan få liv i de här platserna och befolka dem, bland annat genom att studera kyrkoböcker, husförhörslängder och bouppteckningar, säger arkeologikonsult Åsa Berger.

I lördags invigdes utställningen ”En tidsresa i Molnby” i Vallentuna kulturhus. Här får vi ta del av vad arkeologerna kommit fram till efter att de undersökt materialet som hittades under utgrävningarna 2016-2017. Efter flera år av analyser och forskning finns spännande fakta om livet i Molnby under flera tusen år. Utställningen visar också några av fynden från utgrävningarna som lånats ut av Historiska museet i Stockholm.

Tack vare depån

Åsa Berger är en av de arkeologer från Arkeologikonsult som var med och grävde i Molnby. Hon minns att många hade synpunkter på att SL skulle göra en tågdepå i Molnby men konstaterar:

– Utan depån hade vi inte vetat om allt det fina som vi hittade. När vi, arkeologer, kommer så tar vi bort allt det som ligger i vägen för en byggnation och när vi har grävt färdigt finns det inget kvar att se där. Det spännande med att vara arkeolog är att man inte vet vad man ska hitta när grävandet startar, säger Åsa Berger.

– Vi hittade en massa pryttlar, sådant som var bortslängt och borttappat från stenåldern fram till 1800-talet. Och vi vet från skriftliga källor längre fram, som kyrkoböcker och skattelängder, att gården som låg där heter Snapptuna.

Analyserna som följde efter utgrävningarna resulterade i en stor rapport som både handlar om bronsåldern, torp i Molnby och torp i Vallentuna i ett större perspektiv.

– Vi har också tagit fram en skrift för allmänheten där allt finns med, berättar Åsa Berger.

”Gravar, silverskatter och torpare – en resa till Molnbys förflutna” finns att ladda ner och läsa på arkeologikonsult.se.

Är Vallentunaborna historieintresserade?

– Ja, jag upplever att många Vallentunabor har koll på sin historia, är medveten om bygden och marknadsför den.

Gett liv åt platsen

När utställningen om Molnby invigdes i kulturhuset i lördags fanns Åsa Berger på plats och berättade om människorna i Molnby.

Foto: Roffe Andersson

– Det är roligt när vi kan få liv i de här platserna och befolka dem. Vad hette de som bodde här, hur gamla blev de, gifte de sig och vad dog de av? Det är ofta sorgesamt det vi hittar.

Genom att lägga samman skriftliga källor med de arkeologiska fynden, går det att få fram en levande bild av vilka människorna var, vad de ätit, vilka redskap och verktyg de använde och vilka djur de hade.

Åsa Berger nämnder ett par som de hittat, Olof och Lisa, eller Elisabet, som 1739 flyttar in i Snapptuna gård.

– På 1700-talet har vi lite mer källor att titta på och studera, som kyrkoböcker, husförhörslängder och mantalslängder.

Många människoöden

En pojke som några månader i början av 1800-talet vistades i Molnby hette Carl Fredrik.

Foto: Roffe Andersson

– Han var barnhusbarn i Stockholm och skeppades ut till olika fosterfamiljer och sen tillbaka till barnhuset igen. En kort stund var han i Snapptuna hos statare, men så blev någon av fosterföräldrarna sjuk och han skickades tillbaka till barnhuset i stan. Han levde ett hårt liv. Fram till 30-40-årsåldern gick det att följa honom. Det är ett av alla människoöden, berättar Åsa Berger.

Utställningen ”En tidsresa i Molnby” finns att se fram till 15 januari 2026.