”Inget uppringnings-id” stod det på skärmen när telefonen ljöd. Motparten fick dock upp mina uppgifter och kommenterade nyfiket: ”Tongivande Kärlek AB?” Jag berättade att jag alltid använder mitt egennamn som företagare, men att jag valde ett företagsnamn för min egen skull.
"Tongivande” handlar för mig om att sätta an tonen, både som i att beröra med musik och som i att ha en stark påverkan. I telefonen sa jag skämtsamt att det handlar om att ”få bestämma”. Och vad jag än gör så vill jag göra det på ett kärleksfullt sätt mot både andra och mig själv. Därav ”Kärlek”. Företagsnamnet vägleder mig, men utåt sett syns det bara på mina fakturor och, uppenbarligen, på en nummerpresentatör.
Det var först nyligen som jag förstod hur tätt sammankopplade mitt personnamn och mitt varumärke har blivit. Eftersom jag har nära och sköra samtal med de flesta av mina klienter så har jag alltid velat visa att jag är en hel människa. Därför har jag generöst delat med mig av sådant som varit både vackert och svårt, och av både skratt och tårar. Men jag har parallellt haft identiteten ”professionell” oerhört hårt stämplad i pannan. I företaget har det så klart varit positivt, men frågan är vad det har gjort med mig som privatperson.
Hur många äventyr har jag avstått med risk för att de inte ska se bra ut för min karriär? Hur stor del av min lekfulla och – faktiskt – rebelliska sida har fått stå tillbaka för att jag bygger min karriär på mitt namn?
Under det senaste året har jag haft svårt för många sociala mediekanaler. Endera är det prestationsbaserade inlägg där människor lyfter fram sina framgångar eller så är det pekpinneinlägg: ”gör så här, var så här, det här är tecken på …” Jag har inte känt mig hemma där, och till följd av det har jag nästan blivit tyst. Jag vill inte bara vara mina prestationer, det orkar jag inte längre. Jag vill heller inte säga åt människor hur de ska vara eller agera, för varje människa har sin egen bakgrundshistoria som spelar in. Men jag har heller inte fullt ut vågat vara mitt galna jag, för tänk om jag då tappar imagen av mig som professionell.
Tystnaden vittnar om skavet. Det är dags att göra skillnad på person och varumärke, även om de fortsatt bär samma namn. Det är dags att sluta ställa frågan ”Vad ska andra tänka?” och istället undra ”Vad vill jag?”
