Ny tränare med erfarenhet från 5 länder

Av Jonny Andersson

Vallentuna Hockey har i Jussi Salo rekryterat en tränare som har sporten i blodet, var lagmaskot i blöjåldern och gick sin första ledarutbildning som 13-åring.

I Vallentuna ska han leda på isen, styra seniorverksamheten och utbilda gymnasieelever.

Besvikelsen över Väsbys missade uppflyttning till allsvenskan hann knappt lägga sig innan Jussi Salo klev in hos sin nya arbetsgivare – Vallentuna HF.

– Det ingår att förstå hur branschen fungerar. Många ledare och spelare vet tidigt att de ska lämna. Det handlar om att vara professionell, säger Jussi Salo.

Tidigt flyttrykte
I början av mars, under pågående säsong, blev Salo officiellt klar för VHF. Övergången var på tapeten redan inför gångna säsongen, men Väsby löste flyttfrågan när familjen ville från Norrköping till norra Storstockholm.

– Det var lite konstigt att leda Väsby med vetskap att jag inte skulle bli kvar. Jag ser ändå att jag var professionell.
I Salo får VHF en man som lever hockey.

Kan det bli för mycket hockey?

– Jag har aldrig varit rädd för att jobba, säger han och skrattar. Jag vill se hur bra jag kan bli. Jag har varit tränare länge, men känner att jag utvecklas och är nyfiken.

I pappas skridskospår
Jussi Salo finns på lagfoton som liten parvel. Hans pappa var hockeycoach, Jussi maskot, i finska klubben Warkis. Tränarkarriären inledde han med en utbildning som 13-åring och slutade spela tre år senare. Sedan dess har han hunnit med tränaroller i fem länder (Finland, USA, Kanada, Norge och Sverige). Till meritlistan adderas två universitetsutbildningar plus samtliga stegutbildningar i Finland och Sverige.

I VHF väntar ett digert uppdrag: hockeylärare för gymnasieelever ett par mornar i veckan, sportchef för senior- och juniorlagen samt seniortränare/coach.

Sportchef har han aldrig varit. Just nu handlar mycket om dennes grunduppgift – bygga trupper.

– I J18 och J20 är det ganska lätt. Många ska komma från klubben och Vallentuna gymnasiums hockeyprogram.




Började på noll
Två vintrar i följd har VHF:s juniorer undsluppit degradering via hjälp från andra klubbar. Jussi Salo är bestämd i att nivån behöver höjas för att undvika att juniorlagen dansar på slak lina. Som kvitto på ambitionen noterar han att J20 är i gång med försäsongen.

1 maj var hans första arbetsdag. Då hade VHF ingen (0) spelare i seniortruppen.

– Vi har totalt 15 klara och kommer att släppa ett namn dagligen.

Fem som förlängt (Marcus Andersson, Oskar Söderberg, Lukas Paulsson, Fredrik Svennas och Lucas Eriksson) var sedan tidigare presenterade när Gimo-fostrade Emil Carlqvist, från Grästorps IK, i tisdags blev första klara värvningen.
Under intervjun ringer det oavbrutet i Salos två mobiltelefoner. Det är spelare.

– Eller agenter. Många vill spela i Vallentuna. Vår spelidé ska i slutänden bygga på spelarnas egenskaper, säger Salo och gläds över att Kevin Törnblom blir assisterande tränare.

Törnblom har erfarenhet från Leksand, Huddinge och senast AIK.

Mjuknat
Jussi Salo upplever att hans ledarstil mjuknat med åren. ”Hårtorkarna” blir allt färre och han skiljer på person och spelare. Spelare som inte uppfyller förväntningarna får veta det, däremot tar han inte till personangrepp.

– Jag är en finne – det är raka puckar med mig. Säger jag något som tränare till spelare så är det så. I Sverige diskuterar ni. Kulturen är annorlunda och jag har fått uppdatera mig lite. Här funkar det inte att säga; håll käften, det är jag som bestämmer. Om jag i Finland hade möten om saker och ting skulle spelarna se mig som svag. Jag är tacksam över att jag, när jag 2012 kom till Sverige, förstod och började validera det jag hade med mig från finsk- till svensk ledarfilosofi. Om jag inte gjort det hade jag inte varit kvar i Sverige, säger Jussi Salo.

Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se


Personligt
Namn: Jussi Salo.
Ålder: 46 år.
Familj: Hustru och två barn, 13 och 11 år.
Bor: Upplands Väsby.
Klubbar: KalPa U16, Warkis, Ilves U18/U16, Y-Ilves, SHT, Albany Jr. River Rats, S-Kiekko, Finland U18, Furuset, HCK, Ketterä, Boro/Vetlanda, Lindlöven, AIK, Vita Hästen, Tranås, Väsby.
Fritid: ”Jag har sällan två hockeyfria dagar. Grabben spelar och på somrarna är vi på läger, hela familjen gillar hockey och min dotter håller på med karate. Jag springer en mil om dagen, det är min lediga stund. Då svarar jag inte ens i telefon om frugan ringer.”