Vallentuna HK samarbetar med grannklubbar

Av Jonny Andersson

Ett samarbete med Täby HBK och Åkersberga HK räddar Vallentuna Handbollsklubbs seniorverksamhet från undergång. Ordföranden Malin Grandert och VHK-veteranen Erik Olofsson är ense om att det var ”enda vägen att gå”.

Täby HBK och Åkersberga HK har samarbetat sedan 2021. Förförra veckan gav handbollsförbundet klartecken till att handbollsfamiljen i Norrort kan utökas med Vallentuna HK. I ett första skede sker samarbete på herr- och herrjuniorssidan, men det finns vidare planer på sikt.

Vallentuna rasade ner i division 3 i våras. Där ska klubben spela med stöd från nämnda två klubbar. Gemensamt har klubbarna ett lag i division 1 (Täby HBK), två i division 2 och ett i division 3. Kanske ett i division 4.

Totalt finns det 80-85 spelare att tillgå.

Positiva

– Jag ser ljust på Vallentuna HK:s framtid med tanke på att vi nu får stora träningsgrupper, vilket jag tror motiverar de flesta inklusive mig själv, säger Erik Olofsson och tillägger att VHK hamnat i ”point of no return”.

Erik Olofsson, 33 och Erik Abrahamsson, 34 har bänkat sig i Vallentuna sporthall med en halvtimme till träningsstart. Båda är säkra på att VHK:s seniorverksamhet hade dött utan samarbetet. Under flera år har antalet spelare minskat. I fjol var det ibland under sex spelare på träning. Sex, sju på match. Enligt Abrahamsson var det så illa att man ville ropa in personer som gick förbi eller stod utanför sporthallens entrédörr. Något han själv blev efter 15 års frånvaro från sporten. Han haffades på Vallentunas kulturdag förra året.

Fyra, fem är kvar från förra säsongens trupp. Till kvällens träning räknar Erik och Erik med att minst 14, från Täby, ÅHK och VHK, är med på golvet enligt en anmälningsapp.

Bra närvaro och energi

Antalet landar på 16 man och det blir tydligt vad Erik och Erik menade med höjd intensitet. Energin på golvet har inte upplevts i sporthallen på flera år. 18-årige Joel Knöchel, fostrad i VHK och ungdomsledare i klubben, är en av spelarna. Han gick till ÅHK 2020, nu kan han återigen träna på hemmaplan.

– Jättebra förstås. Åkersberga och Vallentuna har haft problem med få spelare. Nu blir vi fler och träningarna bättre, vilket känns viktigt för mig, säger Joel Knöchel.

Bra träningar ser Olofsson och Abrahamsson som stora lyftet. Den som inte får nog kan träna fyra, fem gånger i veckan. I Vallentuna eller Täby. Och det finns en spelidé som ska genomsyra verksamheten.

– Ingen skogshuggarhandboll som vår, med tätt försvarsspel och utan linjer offensivt, säger duon kollektivt och garvar.

Båda känner till enskilda lagsamarbeten mellan nämnda klubbar bakåt i tiden och att det finns både goda och dåliga exempel.

Saknar kompisar

För dagen ser de klart fler fördelar än nackdelar och har inte upplevt att Täbykillar gnäller över att träna i Vallentuna. Att flera kompisar valt att sluta, ser Abrahamsson som mest negativt.

– Vi hade kul. Bra stämning trots resultaten och svårigheterna att komma ifrån och träna, säger han.

– Jag tror att det blev ett naturligt avslut för många, fyller Erik Olofsson i.

För Vallentunas styrelse, med Malin Grandert i spetsen, fanns två alternativ. Låta herr- och herrjuniorer gå i träda i väntan på nya ungdomskullar, eller ta hjälp som nu. Oron för att ungdomar skulle lämna om det saknades junior- och seniorverksamhet att sträva mot, bidrog till beslutet att ingå samarbetsavtal.

Kan då Erik och Erik se en så lysande vinter att de om någon säsong är aktuella för division 1? Frågan får dem att skratta hjärtligt.

– Hade det varit för tio år sedan hade jag kanske svarat annorlunda. Jag är glad över att få röra på mig, jag tycker fortfarande att det är roligt. Satsningen är förbi, säger Erik Olofsson.

Jonny Andersson

jonny@vallentunanya.se