Moa Granat är flerfaldig svensk mästare på 400 meter häck. Hon har sprungit inför fullsatta läktare på VM, EM och i Finnkampen. Andra sidan av myntet är en grussträcka på 500 meter längs Edsviken – i gråa november.
– Jag gillar november. Man känner att vintern och julen närmar sig. Är det mörkt tänder man ljus, det är mysigt, säger hon.
Tacksamt väder
Det är torsdag, klockan 16.50, och solen gick ner för mer än en timme sedan. Regnet håller sig tacksamt borta, och ovanför det uppspruckna molntäcket tittar månen fram. Men att få Moa att klaga på november är lönlöst – regn och sidvind hade knappast gjort skillnad.
På schemat står löpning med laktattest, ett pass hon kallar ”trevligt”.
– En typ av löpning jag gillar. Man ska bli andfådd, få upp pulsen utan att få mjölksyra, säger hon.

SPORRAR. Moa Granat är mycket glad över att hon i år fått en träningskompis i 400 meterslöparen Emil Johansson, Turebergs FK. Foto: Roffe Andersson
Tränaren – och pappan – Marko Granat är iväg på annat. Moa och träningskompisen Emil Johansson får sköta sig själva. Efter uppvärmning står de redo vid Edsvikens båtklubb.
– Tre, två, ett...
Test i månljus
Emil har räknat ner och de sticker iväg. Hundägare och cyklister längs Nils Göranssons promenad får maka på sig när duon rusar fram. De springer 500 meter, vilar kort och vänder tillbaka. Tre kilometer senare plockar de fram testbagen under båtklubbens fasadlampa. Nålar, mätdosa, papper.
Runt en minut senare ler Moa.
– 7,1. Det är bra. Jag är nöjd. Jag har aldrig varit under sex.
Hon och Emil konstaterar att träningen gick fint – utan Marko, utan regn och utan blodstänk som kunnat få förbipasserande att undra vad de egentligen sysslar med.

SAMARBETE. Direkt efter sista 500 meterna hjälps Emil och Moa åt att göra laktattestet under en lampa på Edsvikens båtklubb. Foto: Roffe Andersson

GLAD. Moa får upp 7,1 på laktattestet och det framkallar glädje. Foto: Roffe Andersson
Stjärna byter distans
Inom hennes gren har något omvälvande hänt. Nederländskan Femke Bol, Europas dominant på 400 häck, har bestämt sig för att byta till 800 meter slätt.
– Jag blev chockad, nästan skärrad, när jag hörde det. Femke är ju den jag sett upp till. Men det öppnar för oss andra – och det inspirerar, säger Moa.
Läropeng
När Moa summerar sitt 2025 är hon totalt sett nöjd. Hon ser året som sitt hittills bästa med en ström av sänkta personliga rekord under säsongens första hälft. Men, det finns något som skaver.
Formen skulle toppas till U23-EM i Norge, där finalen avgjordes 19 juli. Moa tillhörde guldfavoriterna – men slutade fyra. Två veckor senare, några dagar innan 21-årsdagen, tog hon sitt femte raka SM-guld. Därpå började uppladdningen mot VM i Tokyo.
Men inte heller där satt formen. Fram till andra häcken tog hon 15 steg – inte 14 som planerat.

MOT NYA MÅL. 2026 var ett tufft tävlingsår med både U23-EM och VM. Nästa säsong är det "bara" EM, i Birmingham, som hägrar på stora mästerskapsschemat. Foto: Roffe Andersson
– Jag blev inte stressad, fick inte panik. Jag vet att jag kan springa fort även med 15 steg. Men i sista kurvan kände jag att formen inte fanns.
Hon har accepterat det.
– Vi lär oss. Kanske skulle vi ha avstått några tävlingar efter SM för att i stället lägga in en längre träningsperiod.
Blick framåt
I vinter väntar inomhustävlingar – mest som avbrott i grundträningen och att testa farten. Den stora målsättningen är sommarens EM i England 2026.
