VM-medaljer kan lyfta pingisintresset i Vallentuna

Av Jonny Andersson

Klubben hoppas på nyrekrytering. Vallentuna BTK drabbades hårt av spelar- och ledartapp till följd av coronapandemin men i höst har det ljusnat när några återvänt och nyintresserade samlats vid borden i Bällstabergsskolan.

Sista helgen i november tog dubbelparet Mattias Falck/Kristian Karlsson samt tonåringen Truls Möregårdh VM-medaljer som svensk bordtennis trånat efter sedan glansåren med Mikael Appelgren, J-O Waldner, Jörgen Persson med flera. Dubbelparet tog med sig guldmedaljer från VM i Houston, USA och 19-årige Möregårdh knep ett sensationellt silver i singel.

Med detta var Sverige inom loppet av 24 timmar en världsnation. Igen.




Att dessa framgångar skulle spilla över på intresset bland barn och ungdomar i Vallentuna, betvivlar huvudtränaren Laurent Montpouet. Hans känsla är att Tik Tok, Snapchat och andra umgängesformer slår ut sport på tv och därmed vetskapen om att svensk pingis åter är i ramphljuset.
– Ja, tyvärr. Väldigt få här vet att svenska spelare tog VM-medaljer härom veckan, säger Laurent Montpouet och blickar ut över sju utplacerade bordtennisbord där klubbens 11-13-åringar inlett kvällens träning.

Försiktig ökning
Laurent Montpouet kan ha rätt, men på framsidan av Vallentuna friskola står ett utomhusbord som oftast är okuperat på rasterna. Även när det är isgata under elevernas fötter och snö i luften. Så kanske dröjer det bara lite innan VM-framgångarna tvingar VBTK-ledarna att rulla fram samtliga tio bord i Bällstabergsskolans sporthall.




Under hösten har klubben hur som helst räknat in nya medlemmar. Det var nödvändigt efter ett betydande tapp i samband med coronarestriktionerna.











– Vi tappade nästan 50 procent av våra medlemmar till följd av pendemin. Vi fick inte träna eller spela och då ledsnar så klart många, säger Laurent Montpouet.
Lika illa som att ungdomar gav upp var att klubben tappade ledare och vuxna i styrelsen med coronarestriktionerna.

Det senare är ett problem klubben tog upp i samband med coronaenkäten som fritidskontoret presenterade tidigare i höst. Bland annat söker klubben kassör och IT-kunnig.

Gillar ”bästa bordet”
På golvet viner bollar till höger och vänster. Laurent har några äldre ledarutbildade tonåringar till sin hjälp och de styr upp träningen i olika moment innan sista kvarten vigs för ”bästa bordet/först till elva”.

I snabba matcher möts spelarna. Vinnaren avancerar till ett bort närmare hallens scen och förloraren går i motsatt riktning. Det spännande är att det blir en härlig rotation, alla vinner matcher och i princip hinner alla spela mot varandra.

Simon och Robin möts i mittenbordet innan träningen är över. Simon tillhör de som börjat igen efter ett års uppehåll, dessförinnan tränade han i ett par år. Nu har han tränat i tre månader och spelade härom veckan turnering i Tyresö.

– Jag gick till B-slutspel och det var ganska bra, säger han.

Vad är det roliga med bordtennis?
– När man blir bättre på att flytta sig i sidled. Man behöver vara snabb, säger Simon.

Simon fyller i att bästa bordet/först till elva är roligast och får medhåll av Robin. Robin har spelat bordtennis i tre år och lyfter, som Simon, fram fotarbetet som en viktig och rolig detalj i träningen.
– Smasha är också roligt, säger Robin.

Efterlyser fler flickor
Laurant samlar gruppen samtidigt som klubbens juniorer sprider ut sig bland borden. Laurent började i klubben 2010 och hade då endast 20 barn i träning. I dag har VIBK två veteranlag, ett herr-/juniorlag och två ungdomslag i S:t Erikscupen. totalt rör det sig kring 70 ungdoms- och juniorspelare samt 15 veteraner.

– Tyvärr har vi bara tre flickor, det skulle vara väldigt roligt om fler flickor ville spela bordtennis, tillägger Laurent Montpouet.
Jonny Andersson
jonny@vallentunanya.se