Tisdagsträningar bygger broar mellan generationer och väcker kärlek till naturen. Den 5 mars stängde Vallentuna-Össeby Orienteringslöpare ner vintersäsongen med korvgrillning och förra veckan kom sju nybörjare till vårstarten 2024.
En aning osäker pappa med dotter är först, men de är på rätt plats och ganska snart fylls klubbrummet på Össeby idrottsplats av nybörjare med förälder samt ett gäng nybörjare för ett till två år sedan.
Viktoria Kolm ska entusiasmera de fem flickor och två pojkar som är nybörjare, men först ber hon ledaren Sture Lokatt att ta med sig de äldre flickorna och pojkarna för uppvärmning och sorlet dämpas.
En bok och folder delas ut, sedan blir det filmstund om orienteringens grunder. Därefter berättar Viktoria om färgskalan, svårighetsgraden, för orienterare – från gröna nybörjare till svarta elitlöpare. Kanske sitter bland dessa gröna barn, 7–9 år, någon som om 15 år jämförs med Tove Alexandersson eller Gustav Bergman, två av Sveriges landslagsstjärnor i dag.
Ljusgrönt = tät skog
Om man skickar in en boll bland barn är det ganska givet att några börjar sparka på den, studsa med den eller kasta den. Orientering är inte lika enkelt. Ingen ställer barn i skogen med förväntan att de börjar springa för att hitta närmaste orienteringsskärm.
Viktoria Kolm har symboler och ännu fler färger att prata om. Som färger på orienteringskartan som beskriver Össeby IP:s närområde. Hon håller upp kartan och undrar vad kartans vita partier är och får från några korrekt svar – skog. Ingen logik i det, för vad är då kartans ljusgröna områden? Undertecknad kan absolut inte, men flera nybörjare har koll på att den täta skogen gör man ofta klokt i att undvika. Blå färg är vatten och på Össeby IP-kartan är det stora rektangulära området gult – öppen mark. I detta fall avslöjar kartan fotbollsplanen.
– Orientering är inte så svårt. Har man börjat skolan, börjat lära sig att läsa, så förstår man symboler på kartan, säger Peter Brunnberg, sedan åtta år VÖOL:s ordförande.
ELEKTRONIK. På en sådan här enhet startar orienterarna sitt lopp. Foto: Roffe Andersson
Testvarv runt IP
Jo. Precis. Men till detta adderas en kompass för att orienterare med hjälp av den och kartan ska hitta kontrollerna. Kompassen är inte självklar att introducera från första början, men Peter Brunnberg är trygg i att den ska med i ett tidigt skede och att nybörjarna tidigt förstår kompassnålen.
Hela nybörjargänget, med flera ledare och föräldrar, ska ut och testa för första gången. Numera har orienterare en löparbricka som man trär på ett finger och den ska ner i ett hål i kontrollens elektroniska enhet. Redan utanför klubbhusdörren får nybörjarna testa att starta sitt varv, därefter söker gruppen upp ett antal orienteringsskärmar och stämplar.
Peter Brunnberg har ingen exakt siffra på hur många nybörjare klubben har varje säsong. Kvällens sju är ganska bra för att vara nystart och han tror att det med vårens ankomst dyker upp fler.
EXTRALJUS. Det blev mörkt snabbt, men med pannlampa kan Viktoria Kolm (till höger) instruera sina nybörjare. Foto: Roffe Andersson
Efter en stund runt Össeby IP är Kerstin och Ellen, två av nybörjarna, nöjda med sina insatser. De har klarat att stämpla kontrollerna och avslutat med att på sista digitala enheten stämpla ut. Och de har redan förstått att tisdagar på Össeby IP är fikakvällar.
Festligt är att Emilia, mamma till Kerstin, är än mer taggad. Hon minns att hon som skolelev tyckte att orientering var roligt och att hon var duktig. Nu har hon fått anledning att börja i nybörjargrupp för vuxna.
Vuxna behövs
Hon skrattar vi tanken, men säker på att det ska ske. Detta är ljuv musik för Peter Brunnbergs öron. VÖOL är en liten klubb och ska den växa är engagerade vuxna en förutsättning.
– Vi har varit dåliga på att göra reklam för vår ungdomsverksamhet. En orsak är att det behövs fler vuxna, ledare, som är beredda att hjälpa till om vi ska ta emot fler barn, säger Peter Brunnberg.
Orientering är väl av tradition en ”familjegrej”?
– Så är det, svarar Brunnberg med förhoppning om att Vallentuna-Össeby OL ska växa.