Från maxpuls i två minuter – till uthållighet i två dygn

Av Jonny Andersson

Backyard är ultralöpningen där löparna startar ett nytt varv varje timme – tills bara en återstår. I den udda och brutala grenen har 48-årige Tony Halvarsson sprungit sig hela vägen till landslaget, trettio år efter att han först jagade en blågul tröja som brottare.

Som ung nådde Tony Halvarsson, 48, ett landslagsläger som brottare. När det begav sig vann han Svealandsmästerskapen sex-sju gånger, gjorde lumpen på idrottspluton i Skövde men det blev aldrig någon match som landslagsbrottare.

– Jag har alltid velat tävla i ett landslag, säger Tony.

En timme i taget

Brottningen handlade om maxprestation i två–tre minuter på mattan. I backyard gäller det att klara så många varv som möjligt på en 6,7 kilometersbana – ett i timmen – tills alla konkurrenter har gett upp.

När Tony nyligen vann en deltävling i Sölvesborg var han igång från lördag klockan 10 till måndag eftermiddag – 54 timmar i sträck.

Det handlar om en kamp så länge fötter, ben och pannben är med honom.

ULTRALÖPARE. Sedan ett par år tillbaka har Tony Halvarsson satsat på grenen backyard, oftast springer han dock ultramaraton. Närmast väntar Kullamannen i Skåne. Foto: Roffe Andersson

– Det varierar vad som är jobbigast. Man får ont i muskler och leder. Man blir illamående, har svårt att ta energi och kan börja kräkas. Det enda man vet är att man kommer att må dåligt – men också att det går att vända.

– Men det är så klart mycket mentalt, som övergången från att springa på dagen och in i nattmörker.

Sist kvar vinner

Hittills har Tony sprungit tre backyard-tävlingar och vunnit två. Senast i Sölvesborg återstod bara Tony och konkurrenten Niklas Drakfors efter 53 varv. 200 meter in på nästa varv bröt Drakfors, och Tony kunde defilera de sista 6 500 meterna.

– Jag tror att jag hade krafter för mer, men det var väldigt skönt att fira segern.

Segern gör att han får över ett år på sig att vara i perfekt VM-form i oktober 2026.

Svårt att träna backyard

Han tar inte semester i tre, fyra dagar för att springa x antal varv under flera dygn. Han är dessutom tveksam till om han är med på resterande fyra uttagningstävlingar. Han menar att det är svårt att träna sig i att springa i flera dagar. I stället siktar han på långlopp – närmast Kullamannen 31 oktober. Loppet är 17 mil och tar cirka 24 timmar.

– Ärligt vet jag inte hur man bäst tränar för backyard. Men eftersom jag vunnit två av tre gör jag nog något rätt. Jag har sprungit många ultralopp och även haft löppass där jag sprungit i tio timmar med korta pauser. Normalt kör jag styrketräning och ligger på 6–12 mil löpning i veckan.

Hemma på löpbandet kombinerar han långpass med att följa sina favoritlag Mora och Leksand i hockey.

BACKYARDLÖPARE. "Det är ingen glamour och jag fascinerades av grejen. Springa länge passar mig, jag är inte snabb", säger Tony Halvarsson. Foto: Roffe Andersson

PT och gymnast

Tony driver ett gym och är extraledare i truppgymnastik där döttrarna Nova och Thea är aktiva. Och eftersom träning är en stor del av hans liv så är han själv med i en veterantrupp.

Hans upplägg för att klara så många varv som möjligt är att hålla varvtiden till 50 minuter.

– Springer man fortare får man längre vila, men bränner nog mer energi.

50 minuter ger honom lagom vila, kanske tre minuters sömn, påfyllning av vätska och massagebehandling. I Sölvesborg hade han ett vårdteam med kompisen Dan och sin bror Benny – som själv har gjort 21 Ironman på 21 dagar.

Backyard är knappast någon publiksport. Efter några timmar tunnas hejaklacken ut när löpare bryter och tält packas ihop.

– I början är det karnevalsstämning i start- och målområdet. Sen blir det allt tystare. Men jag tänker inte på det, jag är så inne i att fortsätta, säger Tony Halvarsson.