Svenska mästarna från Angarn satsar på nytt guldregn

Svenska mästarna från Angarn satsar på nytt guldregn

GALOPPÄLSKARE. Farten är definitivt en del av tjusningen för jockeyn Madeleine Smith. Här på hästen Iffany Snow.
Foto: HEGE HELLSTRÖM

Förra året vann Madeleine Smith och Espen Hill guld i SM i galopp. Nu ligger de i hårdträning hemma i Angarn för att kunna knipa titeln i år också.

I Angarn har ett riktigt hästmecka vuxit fram. Här finns hästskor, foder för hästar, dressyrhästar och hopphästar. Men även en bana för att träna galopp – och gott om galopphästar, engelska fullblod.

En av dem som lever livet med hästar är Madeleine Smith. Hon är något som är ganska ovanligt, nämligen både tränare och jockey. I Madeleines stall finns 23 hästar, några ägda av henne själv, andra uppstallade för träning. Hästen framför alla är Espen Hill, som vann SM förra året.

– Han har startat 14 gången och vunnit åtta av dem. Han har sprungit in 1,5 miljon, berättar Madeleine.

Hon äger inte hästen själv, men får tio procent av pengarna som jockey – och tio procent som tränare.

JOCKEY OCH TRÄNARE. För att kunna hålla på med den relativt sett farliga sporten galopp har Madeleine Smith valt bort man och barn.
Foto: HEGE HELLSTRÖM

Startar i SM i helgen
I Sverige är det travsporten som är folklig, medan galoppen setts som en snobbsport, berättar Madeleine.

– Det har funnits en bild av att galoppen har publik med snofsiga hattar, men vi välkomnar alla. Särskilt nu till helgen, när SM går på Bro galopp.

Där går det alltså att heja fram Madeleine och Espen Hill. Men hur är livet som jockey? Ja, dels finns viktaspekten hos ryttaren. Det gäller att inte väga för mycket, då kan hästen springa långsammare.

– Numera är lägstavikten satt till 52 kilo, för det var många som fick anorexia, berättar Madeleine.

Själv beskriver hon sig som ”lyckligt lottad”.

– Jag är lång och har smal benstomme, säger hon och visar handleden.
En annan aspekt av galopplivet är att det kan vara en farlig sport. Farten är hög och hästar är djur som kan bete sig irrationellt.

– Jag har valt bort man och barn, det vore inte snällt mot barnen. Det vi håller på med är Formel 1, jag har en Formel 1-försäkring, säger Madeleine.
Till sist finns tidsaspekten. Hästar måste skötas varje dag.

– Jag rider väldigt mycket, sju dagar i veckan och är sällan ledig.

Varför är det då värt mödan?
– Känslan av att vara först i mål. Fartupplevelsen, säger Madeleine.

En som inte sitter på hästarnas ryggar men ändå är väl så viktig för verksamheten är hästskötaren Oliver Dane. Hans föräldrar har jobbat med hästar och han har alltid avfärdat det som ett alternativ.

SVENSK MÄSTARE. Espen Hill har vunnit SM – nu ska han starta i årets mästerskap.
Foto: HEGE HELLSTRÖM
UNIK TATUERING. Frågan är hur många hästskötare som tatuerat in ”sin” häst på armen? Oliver Dane har i alla fall sin Espen Hill på armen.
Foto: HEGE HELLSTRÖM

– Jag kom hit för 1,5 år sedan för att jobba lite extra. Sedan blev jag kvar. Mina föräldrar är nog lite chockade. Nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat, säger Oliver medan han gör i ordning 2-åringen Bad Reputation.
Hästen ska tömköras efter att ha vilat ett tag, och det smäller i sargen på den lilla volten när Bad Reputation galopperar fort, fort, trots den lilla ytan. Efter ett tag lugnar sig hästen och får beröm av Oliver.

– Det roligaste med jobbet är att lära känna hästarna och bygga relationer. Varje häst är unik.

På frågan om han inte vill rida svarar Oliver ”jag kan verkligen inte rida alls”.

– Och någon måste ju göra det här jobbet också, säger han.

REDO. Även om galopp inte är någon “materialsport” så är det viktigt att det är ordning på prylarna.
Foto: HEGE HELLSTRÖM
Dela artikeln här:

Hege Hellström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *