VKK-åkare briljerade när trofén avgjordes

Av Jonny Andersson

"Många är glada att vi kan tävla igen, det är utvecklande."

Två hemmaåkare stod som segrare när Vallentuna Konståkningsklubb arrangerade Vallentuna Trofén.

Totalt deltog sju VKK-åkare och för några var det debut i tävlingssammanhang.

Hela avbytarsektionen draperat i blått tyg, pimpat lite varstans och med ”kiss & cry”-delen som kronan på verket, förgyllde gångna helgens tävlingar för 125 aktiva, ledare och publik.

Sportsligt var höjdpunkterna, sett med lokala ögon, insatserna av Stella Tricallotis Törnekrona och Frida Harvigsson. Flickorna vann klasserna Miniorer B respektive Ungdom 15 A. Stella hade 29 konkurrenter och Frida var vassast bland 14.

–Jag trodde att det skulle går bra, men kanske inte såååå bra, säger Frida Harvigsson och spricker upp i ett brett leende. Jag satte mitt program och bäst var att jag kom runt på min trippel salchow. När man klarar ett svårt moment som det hoppet är blir man peppad att fortsätta resten lika bra.

För nämnda hopp fick Frida fyra bonuspoäng och det avgjorde segermarginalen till tvåan, Tintomara Eklund Aspe, Stockholms Allmänna Skridskoklubb. Slutpoängen blev 60.40 – nytt personligt rekord.

Debutanter
Personliga rekord var inget Manueela Unt och Vera Lundén hade med sig när de äntrade isen. Båda tävlade för allra första gången och var jättenöjda och glada efteråt. De placerade sig inte i toppen av Ungdom 13 B, det tycktes dem helt ovidkommande.

–Jag trodde att det skulle gå lite bättre, men det var min första tävling, lite pirrigt och jag är jättenöjd, säger Manueela Unt.

– Det var kul med många kompisar på läktaren och jag är jättenöjd med poängen jag fick. Jag tränade mitt program hela coronaåret, det var roligt att få köra det i tävling, säger Vera Lundén.

Nöjd tränare
VKK-tränaren Alexandra Sechyna var nöjd med sina adepters insatser under helgen och en som fick höra det var Leia Ericsson, VKK:s tredje deltagare i Ungdom 13 B.

Leia hade ett par tidigare tävlingar i ryggen inför Vallentuna Trofén och genomförde ett skarpt program med bra tempo i åkningen. Att tränaren efteråt berömde Leia värmde gott.

–Alex sa att jag var ”hennes hjälte”.

Leia var dock missnöjd med sin uppvärmning på isen, några minuter innan elddopet och tror att det kanske hade avslappnande effekt.

–Programmet gick mycket bättre, det var skönt. Bäst var att jag klarade dubbel salchow-hoppet. Det var jätteroligt att tävla på hemmaplan, säger Leia Ericsson.

Sista ordet får Alexandra Sechyna.
–Många är glada att vi kan tävla igen, det är utvecklande.

Jonny Andersson